| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANHÄNGARE an3~häŋ2are (a`nhängare Weste), m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
om person, som sluter sig till en hufvudmans åsikter l. sträfvanden; om person, som ansluter sig till ett parti, en riktning, ett system, en lära o. d.; medhållare; vän; jfr ANHÄNGA II 2, ANHANG 6 samt TILLHÄNGARE. Her Anders .. ær biscop hanses (dvs. Hans Brasks) anhængiare. G. I:s reg. 4: 341 (1527). Kong Christiern och hans anhängiare. Girs G. I:s hist. 49 (c. 1630). Tillgifven anhängare af en filosofi, som .. (nu) är föråldrad. Rosenstein 1: 344 (1809). Dessa läror (hafva) öfverallt funnit anhängare. Tegnér 3: 215 (1823). De äkta snillena .. äro inga anhängare, ej en gång af sig sjelfva. Törneros Bref 2: 22 (c. 1824). Vid första nyheten om hertigarnes fängslande grepo deras anhängare till vapen. Geijer II. 2: 202 (1832). Jag är en hårdnackad anhängare af den förkastade meningen. Schlyter Jur. afh. 1: 217 (1836). (Petrus Valdus) vann talrika anhängare, isynnerhet bland de lägre klasserna. Geijer I. 1: 262 (1845). Platos, .. Luthers .. a(nhängare). Dalin (1850). Han har alltid uppträdt som hofvets afgjorde anhängare. Odhner G. III:s hist. 1: 39 (1885). Anhängarne af det bestående goda och anhängarne af de bestående missbruken. Rydberg Dikt. 2: 99 (1891). — [jfr (AN)SLUTA (sig till)] (ny konstr.) med prep. till. De Geer Minnen 2: 155 (1892). En engelska, ifrig anhängare till det .. stuartska huset. Stavenow Frihetst. 51 (1898). — jfr PARTI-ANHÄNGARE.
Spalt A 1461 band 1, 1898