| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANKRA aŋ3kra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) kasta ankar, gå till ankars. Ankra i hamnen, på redden. Skepparen (har) .. så wäl uthi Seglande, Lofwerande, som Ankrande, at rätta sig efter .. (lotsens) begiäran. Förordn. ang. lotsv. 16 Sept. 1696, § v. Carl XII Bref 40 (1700). Europeiske fartyg måste ankra på öpna redden, utanför Nilens utlopp. Hasselquist 119 (1751). Att ankra för spring .. är nödvändigt, då man .. vill strax vid ankringen visa bredsidan åt något visst ställe till angrepp. Rosvall Skeppsmanöv. 1: 169 (1803). Han ankrade med flottan. Gyllengranat 1: 189 (1840). Kl. 11 e. m. ankrade vi på varpankare nordost om San Lorenzo. Skogman Eug. 1: 130 (1854). Äfventyra ej en ankring .. Signaleradt fartyg är .. under ankring. Internat. signalb. 254 (1886). — bildl. Dalin Vitt. II. 4: 233 (c. 1750). Tegnér 2: 214 (1829). (Låt oss) i storm och mist hvarandra följa, / Tills vi ankra — bortom tid och graf. Böttiger 3: 253 (1856).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] (föga br.) ligga för ankar. Danska Flottan .. drog sig .., sedan hon en dag anckrat vid Veen, under Castellet vid Köpenhamn. Nordberg 1: 107 (1740). J. Wallenberg 115 (1769).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. eng.] (mindre br.) förankra. (Man) ankrade henne (dvs. ett öfvergifvet fartyg) med ett ankare och 30 famnar ketting. SD (L) 1897, nr 24, s. 1. — särsk.
a) [jfr holl. geankerd, eng. anchored] i p. pf. Granatenflycht Telemack 128 (1721). Ankrade seglare. Lidner 1: 109 (1783). Här ha vi nu legat ankrade i tre dygn. Sturzen-Becker 2: 74 (1861). Lindfors Sägn. o. bild. 78 (1895, 1898). — Anm. Denna anv. kan äfv. tänkas utgå från ordets intr. bet. (se 1).
b) mer l. mindre bildl. Bremer Pres. 41 (1834). Sergel (har) hittat på att ankra honom (dvs. sin bild af Amor) vid jorden med hans båda kolossala vingar. Runeberg E. skr. 2: 281 (1859). Du vill ankra din farkost vid samtidens kända kust. Topelius Planet. 1: 11 (1889).
4) [jfr fr. ancré] (†) herald. i p. pf. i förb. ankradt kors, ankarkors (se d. o. 2). Holmberg (1795, under ancrer).
II. [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (mindre br.) till ANKARE, sbst.2 II 1: medelst ankare fästa l. förena. Rinman Jernförädl. 329 (1772). jfr FÖRANKRA.
Särskild förbindelse:
-PLAN~2. föreskrift om flottas formering vid ankring. Bæckström 2: 310 (1887). —
-STÄLLE~20. Rosvall Skeppsmanöv. 1: 143 (1803). —
Spalt A 1511 band 1, 1898