| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANLJUDA an3~jɯ2da, v., knappast användt utom i p. pr. o. ngn gg i inf.
språkv.
1) om ljud l. ljudförbindelse: börja (ett ord l. en stafvelse). Intet spår af anljudande digamma. Blomberg Germ. omljudsl. 43 (1865).
2) (mindre br.) med prep. med, om ord l. stafvelse: hafva till begynnelseljud. Hvarje stafvelse i Arabiskan .. bör anljuda med ensam konsonant. Lagus Arab. spr. 2: 28 (1869). jfr VOKAL-ANLJUDANDE.
Spalt A 1530 band 1, 1898