| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANNANGÅNG an3an~goŋ2, äfv. an3aŋ~, l. (i bet. 2 vanl.) ANNGÅNG an3~goŋ2, äfv. aŋ3~, stundom 4~1 (ànngå´nng Almqvist), r. l. m.; best. -en.
eg.: andra gången.
2) (i sht i bygdemålsfärgadt talspråk i Svld o. Nld) om den andra ringningen till gudstjänst i kyrka; vanl. i best. form: andra gången. Det har inte ringt anngången ännu. Möller (1790). När gubben (dvs. prosten) syntes på backen, en half fjerdingsväg från kyrkan, skulle angången ringas. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 3 (1832). Det ringde annangång. Tollin Dikter 67 (1844). Folket i helgskrud till kyrkan drog; / Ty anngång det ringde alltredan. Böttiger 2: 54 (1857). Strindberg Sv. öden 2: 162 (1883).
Anm. Ordet har urspr. bl. användts (o. användes ännu företrädesvis) i best. form ss. adverbial. Sedan i den yngre nysvenskan formen annan upphört att användas ss. räkneord (se ANNAN, sp. 1578) har ordets bet. i ngn mån fördunklats o. härigenom dess anv. ss. subj. möjliggjorts.
(2) -RINGNING~20 l. ANNGÅNGS-30~. Möller (1790, under angången). (Man) kom fram .. vid annangångs-ringningen. Törneros Bref 1: 137 (1825). Sundén (1885). —
(1) -SKÖRD~2 l. ANNGÅNGS-30~. landt. efterskörd (af hö). En förfelad höskörd kan till väsendtlig del upphjelpas .. genom pressfoder, som beredes af den nu rika anngångsskörden. Tidskr. f. landtm. 1893, Annonsbl., nr 37, s. 4. Höskörden kan, tack vare den ovanligt rika annangångsskörden, betraktas som medelmåttig. GHT 1895, nr 229 B, s. 2.
B: ANNGÅNGS-RINGNING, -SKÖRD, se A. —
-SLÅTT. (†) om gräs som skall slås för andra gången. Man samlar fröet (af gräset) första gången (man slår det), och angångs-slotten blifver vtan frö. Broocman Hush. 2: 218 (1736).
Spalt A 1619 band 2, 1898