| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSKALL an3~skal2, n.; best. -et; pl. =.
(föga br.) plötsligt skall. Det var tyst rundtomkring oss, tills hastigt ett par hundar upphofvo ett häftigt skall ..(;) en man .. lade undan i fönstret ett par pistoler, dem han förmodligen fattat vid hundarnes anskall. Mellin Nov. 3: 556 (1840, 1867). — jfr ANSKÄLLA.
Spalt A 1724 band 2, 1900