| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSKRÄMLIG an3~skräm2lig, äfv. 040, stundom -rä2m-, äfv. -SKRÄMMELIG an3~skräm2elig l. 0400, adj. -are. adv. -T.
(hvard. samt med en viss skämtsam o. bygdemålsfärgad anstrykning)
1) i fråga om synintryck: ful så att man blir rädd, ohygglig, förskräcklig, hisklig. En del af fulingarne hade för att göra sig ännu anskrämligare gjort de värsta grimaser, då de läto fotografera sig. VL 1893, nr 73, s. 3. De anskrämliga, i skrikande färger kolorerade bilder, som hittills varit traditionela i barnkammarliteraturen. Därs. 1895, nr 296, s. 2. En anskrämmelig gumma. SD 1899, nr 22, s. 5. — ss. adv. (jfr 3): förskräckligt l. ohyggligt (ful o. d.). Hvad han ser anskrämmeligt ömkelig ut. Braun Calle 209 (1843). Anskrämmeligt ful. SDS 1897, nr 17, s. 3.
2) i allm.: faslig, vedervärdig, ohygglig, förskräcklig, hisklig. Han hostade anskrämligt. Strindberg Sv. öden 2: 346 (1883); jfr 3. Det där hiskliga och för dem så anskrämliga dånet. Lidforss DQ 1: 208 (1889). Att sätta mig och grubbla på de der anskrämliga sakerna. Wieselgren Gm hvirfl. 2: 57 (1891).
3) ss. (väsentligen) kvantitativt förstärkningsord: förfärlig, förskräcklig, hisklig, oerhörd, kolossal. Guld och silfver och vagnar och hästar och kreatur i en anskrämmelig mängd. Braun Calle 170 (1843). Det var inte bra, att Cesar krökte arm (dvs. söp) så anskrämmeligt. Bondeson Glimm. 50 (1892).
Spalt A 1730 band 2, 1900