| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANTASTA an3~tas2ta, sällan 040 (anta´sta Weste; ànntássta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, O. Petri Män. fall B 8 a (1526), Lind (1749, under antastung), Möller (1790), Meurman (1846)), -ANDE, -ELSE (numera föga br., Lind (1749), Leopold 3: 168 (1798, 1816), Lundell (1893)), -ERI (se d. o.), -NING (numera föga br., G. I:s reg. 8: 215 (1533), Girs G. I 59 (c. 1630), Möller (1745), Meurman (1846)); -ARE.
1) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] (†) (med handen) vidröra l. beröra (ngn l. ngt). (Man bryter mot sjette budet) När man brukar okuscht tall, historier, målning .. teslikes och okuscha antastan. O. Petri Män. fall B 8 a (1526). Then som sådana macht hadhe, at han medh sitt blotta antastande kunde settia then lemmen widh igen, som affhuggen war. L. Petri Chr. pina R 3 b (1573). När .. Någhon Menniskia .. (af pesten) besmittadhe Tingh antastar. L. P. Gothus Pest. 43 a (1623). Lind (1749, under antastung). — bildl. Jören Persson haffuer therudinnen antastedt .. Kong:e M:ttz .. Regementhe någet för när (dvs. varit något för närgången emot). HSH 29: 175 (1567).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) med personobj.: anhålla (se d. o. I 1), fasttaga, häkta, gripa; jfr ANGRIPA 1 b, ANTAGA I 1. Jöns Werckmestere är antastedt, och sitter nu wäl förwaredt på Calmarne slott. G. I:s reg. 16: 171 (1544). När Götstaff (Vasa) war i Mora, bleffue tijtt vp skickade aff Konung Cristierns partij .. flere till att antasta honom. Svart G. I 15 (1561). Stadga om tjänstefolk 1664, mom. 3. jfr: Ty om tu (dvs. Gud) migh förkastar, / Och döden migh antastar, / Hwar blifwer tå titt lof? Ps. 1695, 26: 5; jfr 4. — särsk. i uttr. fängslig antasta, fängsla, sätta i fängelse. Effter E. K. M:ttz Nådhigeste befalningh haffuer jach latedt fengsligh antasta Gorgonium. Jöran Persson i HSH 3: 83 (c. 1563). Därs. 18: 351 (1566).
3) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] (†) med sakobj.: anhålla (se d. o. I 3), lägga beslag på, beslagtaga. G. I:s reg. 3: 153 (1526). Wårtt godz szom wij liggiandis hade j Lubcko (dvs. Lübeck), .. är antastadt och besåtidt (dvs. beslagtaget). Därs. 8: 286 (1533). (Sjömannens) Godz .. må man laghligen antasta, ther Skulden ricktigh är. Sjöl. 1667, Skipmn. 9. Philip III utgaf befallning att alla Svenska Skepp och laddningar i hans Hamnar eller Farvatten, skulle antastas och anses såsom krigsbyte. Hallenberg Hist. 1: 104 (1790); jfr 4.
4) [jfr motsv. anv. i nt., holl. o. t.] (†) i fråga om verklig(t) strid l. krig: anfalla, angripa, attackera, öfverfalla; jfr ANFÄKTA I 1. (Om) fienderne .. antaste och jnfalle vdj Suerigis riike. G. I:s reg. 9: 20 (1534). Sedhan droogh Matathias och hans wener .. om kring Jsraels land .. och antastadhe the ogudhachtigha. 1 Mack. 2: 47 (Bib. 1541); jfr 5. (Det) Vore betenkeligit at förlåthe (dvs. öfvergifva) sådane land, som så nyttige både oss att försvara och fiendens att ahntasta vore. RP 1: 35 (1626). Tå fächtare antasta och drabba mäd hwar annan. C. Örnhiälm i HSH 3: 145 (1693). Grenadiererne .. skulle gå til stranden ..; de öfrige skulle antasta sielfva Lägret. Nordberg 1: 434 (1740). Stäket skulle än hårdare antastas, beskiutas och i grund nederrifvas. Celsius G. I 24 (1746, 1792). — särsk. i fråga om sjöröfveri (jfr 3). Meenandes ther medh bekomma thet bästa greep på frij antastning vthi Siön så på Danska såsom Tyska. Girs G. I 59 (c. 1630).
5) [jfr d. antaste folk paa gaden, antaste en med skældsord, t. antasten] ofreda, oroa, ansätta; vara närgången mot, öfverfalla; jfr ANFÄKTA I 2. Antastas af polisen, af fordringsegare, af tiggare, af en full karl. Om någhor antastar them (dvs. de ogudaktiga), skola the medh jern och spetz (dvs. spjut) platt förderffua them. 2 Sam. 23: 7 (Bib. 1541; öfv. 1896: röra vid). (Vid Kristi kors) warde wij then rätte frijstaden igenfinnandes, ther wår wedherpart och blodzhämpnaren oss icke antastar. Muræus 1: 194 (1648). (Hon) blef .. bortröfvad af något Troll eller Jätte, som den tiden altid antastade vackra fruentimmer. Dalin Vitt. II. 6: 97 (1739). Han .. viste them (dvs. pojkarna) sin .. Spanska Rör, hvilcken the skulle få smaka, om the mig vidare antastade. Humbla 18 (1740). A. var i Dantzig antastad af Judar, som skulle hafva at fordra penningar af honom. Törngrenska målet 9 (1801). Retad eller antastad i sin kula, kommer .. (gräflingen) lätt i raseri och biter argt omkring sig. Nilsson Fauna 1: 187 (1847). Han antastade honom på öppen gata och utskällde honom inför allt folket. Dalin (1850). I Österlandet antastas aldrig en kvinna. Heidenstam End. 78 (1889). — särsk.
a) (hvard.) med skämtsam öfverdrift: under olämpliga förh. besvära (ngn) med framställande af en begäran, en uppmaning, en fråga osv.: anfalla (se d. o. 1 a α), attackera. Jag antastade alla jag mötte för att få reda på hvar han bodde. Elkan John Hall 121 (1899).
b) med sakobj.: hemsöka; förgripa sig på, göra intrång på. Vele wij .. ingeledis attj (dvs. att I) tilstedia sköffla eller antasta nogre aff the herremandz gårder ther j fram fare. G. I:s reg. 9: 306 (1534); jfr 4. Alla mina onda grannar som antasta then arffuedeel som iagh mino folcke Jsrael vthskifft haffuer. Jer. 12: 14 (Bib. 1541; öfv. 1898: komma vid). Skulle den (dvs. vår frihet) någonsin antastas, så gifve Eders Kongl. Höghet grann akt uppå dem, som första anfallet göra. Tessin Bref 2: 103 (1754). När staten upplöstes, och templet förstördes, blef prophetismen icke af fienderna antastad. Agardh Teol. skr. 1: 73 (1855). Alla antastare af W:s patent. NF 17: 363 (1893).
c) (numera mindre br.) med prep.-bestämning inledd af med. Medh smäde Ordh dem (dvs. de förbigående) antastandes. Plakat 4 Maj 1664, mom. 2. Då blef Hjalte strax med benkast antastad af Kongsmännen. Biörner Rolf Kr. 135 (1737); jfr 4. Herr Ahlman .. varnade (bonde-)ståndet .. emot samtal och anonyma skrifter, hvarmed de under vägen till och ifrån sina qvarter skulle blifvit antastade af okända personer. Adlerbeth Ant. 1: 253 (c. 1792). — (†) om djäfvulen: anfäkta. At dieffuulen någhra menniskio medh sådana plågho antastar. L. Petri 2 Post. 233 a (1555).
d) (numera föga br.) med saksubj. Beswär och tunger .., som hwar och en vthj sitt Hws antasta. RARP 1: 29 (1627). Jagh .. / På tigh (dvs. Kristus) all min brist kastar, / Som migh medh skräck antastar. Ps. 1695, 292: 3; jfr c. Thomander Skr. 1: 195 (1835).
e) (föga br.) förgripa sig på (ngn), tillfoga (ngn) skada. (Om) någon .. hoos osz för någon Saak angofwes, .. tå wele wij honom icke strax fängsla .. eller til sijn Ähre och godhe Nampn antasta låta. Sv:s r:s ständers afhandl. 31 Dec. 1611, s. B 4 b. Till lijff och godz antasta. Emporagrius i KOF II. 2: 280 (c. 1655). — (†) med prep. på. (Vinhandlaren) som haffver antastatt besökiarna på theras ähra. RP 7: 252 (1638).
Anm. till 5. I ä. tid torde bet. 5, liksom 6 o. 7, knappt hafva varit verkligt skild från 4. Vissa af de ä. ex. under 5 kunna därför äfv. fattas ss. hörande till 4, o. på liknande sätt kunna bet. 6 o. 7 anses ss. mer l. mindre medvetet bildl. anv. af 4 l. 5.
6) [jfr motsv. anv. i mnt., holl. o. t.] om angrepp i tal l. skrift: förgripa sig på, utsätta för l. göra till föremål för angrepp, klander l. beskyllningar, angripa (se d. o. 6 b), anfalla; hårdt bedöma, klandra; numera bl. med förklenlig bibet.; jfr ANFÄKTA II 4. Antasta någons goda namn och rykte, någons heder. Then Hustrun bannar Staden all som intet weet än ralla (dvs. springa med skvaller), / Och medh sin Diefla Tunga haal antasta mångens ähra. Arvidi 144 (1651). Då .. (mina tänkesätt) nu på en tid blifvit antastade på ett sätt, som ej tillåter mig något direkt försvar. Tegnér 5: 158 (1818). Med en blind nitälskan antasta thronens rättigheter. Livijn S. skr. 2: 72 (1831). (Läran om dopet) har .. varit mindre antastad än de flesta vigtigare trons sanningar. Thomander Skr. 2: 236 (1855). Det upplösande skeptiska hån, som antastar allt utom det sjelfviska. Lysander Faust 92 (1875). Kants af Schleiermacher så hårdt antastade .. definition på fullkomliga och ofullkomliga pligter. Nyblæus Forskn. III. 2: 269 (1890). — särsk.
a) (†) utan förklenlig bibet. Doch wilie wij likawel antasta hans (dvs. P. Eliæs) mesterligha framsätningar (dvs. uttalanden). O. Petri P. Eliæ d 2 b (1527). Schroderus Osiander III. 2: 307 (1635). At antasta lasterne i allmänhet, utan at vidröra personerne, är utan tvifvel det säkraste sättet at fäckta. Kellgren 3: 238 (c. 1780).
b) (numera mindre br.) med personobj. Effter thet wij nw, vdij någer år, her i Stocholm .., haffue warit mygit antastad, på predicastolen. G. I:s reg. 12: 187 (1539). (Paulus) antastar .. the falska Apostlar. Förspr. t. 2 Kor. (Bib. 1541). Then Predikant, som hafwer een rask och färdigh Tunga, smädeligen at antasta och vthmåla Furstlighe personer. Schroderus Hoflefv. 17 (1629). Det ömmar mig långt mera, att Hr Brander äfven antastat mig på den moraliska sidan. Bergklint Vitt. 165 (1768). Den nedrige Pasquillanten som antastar personerne. Kellgren 3: 236 (c. 1780).
7) [jfr motsv. anv. i holl.] (numera knappast br.) om sjukdom o. d.: angripa (se d. o. 8). Itt slagh (af feber), som antastar lederna. B. Olavi 88 b (1578). Jag haf(ve)r alt ifrån Söndagen dragedz medh min Roos, som antastade mig emellan Sön- och Måndagen. A. Oxenstierna Bref 4: 532 (1648). De sjukdomar, som antasta ögonhåren. C. F. Ribe Præs. i VetA 1748, s. 14. Helt nyligen slutade en af nämnda (katarraliska) smitta antastad Ostjak sina dagar. Castrén Resor 2: 278 (1847).
8) i sht jur. åtala, anklaga, företaga rättsliga åtgärder emot (ngn). En justitiekansler skulle få utrymme att antasta embetsmän, om pröfningen berodde på hans eget skön. Gustaf III († 1792) enl. Kindblad (1867). Redan genom den kongliga nämnden hade åklagaremakten (under E. XIV) fått en stor utsträckning, då så kallade ”profosser” nu ordentligen aflöntes .. för att antasta högre och lägre brottslingar. Geijer II. 3: 187 (1834). Man kunde lagligen antasta honom inför hofrätten. Dens. († 1847) enl. Kindblad (1867). Generalprokuratorerna blefvo .. ålagda .. att antasta sådana personer, som använda färgämnen till förfalskning af vin. A. W. Cronquist i Tekn. tidskr. 1877, s. 42. Ask Ansvar. f. tryckfr. 57 (1890). Ytterligare en gång blef Achrelius antastad för en grafskrift. Heikel Filol. 74 (1894).
9) [jfr ä. holl. wij weten niet, hoe we dat ding moeten aantasten] (†) gripa sig an med, taga i tu med (ngt).
a) refl.; jfr ANGRIPA 9. Så frampt Rijkzens Ständer sigh godhwilligen antasta och hielpa .. wärckedt att vthföra. RARP 3: 384 (1644).
b) företaga, inleda, börja (en fejd); jfr ANGRIPA 5. För thenne feyde skull som antastat är mett the Lubska (dvs. lybeckarna) och Hollenderne. G. I:s reg. 8: 215 (1533).
Spalt A 1869 band 2, 1900