| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANTIK anti4k (anti´k Weste), adj. -are. adv. -T.
1) som tillhör l. har afseende på l. förskrifver sig från l. är utmärkande för den klassiska (grekisk-romerska) forntiden l. för dess skaplynne l. för alstren af dess konst, särsk. under dennas blomstringstid; jfr KLASSISK; äfv.: som är hållen i sådan stil som dessa konstalster. De antika folken. Antika motiv. En antik vas, kandelaber. Antika mynt, byggnadsverk. Antik smak, anda, stil, form, skönhet. Den antika kulturen, konsten, skulpturen, tragedien, satiren. De antika författarna, skalderna. De Antique Statuer .., som i (Konst-)Academiens Salar .. förvaras. Stadga f. Konstakad. 1773, art. 25. En antik buste af Kejsar Augustus. Rosenstein 3: 410 (1789). De dyrbaraste antika mosaiker. Atterbom Minnen 302 (1818). En .. antikt formad oljlampa. Därs. De antika metriska formerna. Tegnér 5: 447 (1825). Den romerska och öfverhufvud antika bemärkelsen af manhaftighet. Bolin Eur. 1: 103 (1868). Den skilnad, som skulle råda emellan den antika och den moderna statens väsende. Därs. 121. Låt alle kännare högt predika / Om gruppen den och om torson den! / Jag såg på gatorna (i Italien) det antika / I dessa qvinnor och desse män. Snoilsky 1: 5 (1869). Med ett antikt lugn uthärdade han det hårda slaget. Wirsén i PT 1883, nr 68 A, s. 3. — särsk.
a) tonk. i uttr. antik tonart l. skala, sådan tonart l. skala som uppkommit gm sammanställning af tvenne grekiska tetrakorder; grekisk tonart, kyrkotonart. De fantasmagoriska antika skalorna. Mankell Kyrkomus. hist. 85 (1841). De antika tonarterna räkna sina anor ända ifrån tiden före Kristi födelse. Rendahl Ant. tonart. 5 (1878).
b) [jfr it. giallo antico] (†) i uttr. antik stenart, om stenart som användts i antika konstverk. Rinman 1: 63 (1788).
2) om konstalster o. d.: som (gm form, stil osv.) röjer hög ålder; (mycket) gammal.
a) (numera föga br.) bl. utmärkande hög ålder. Dahlberg Dagb. 80 (c. 1660). Af alt detta kunde man dömma, at kyrkan var mycket antique. Linné Öl. 77 (1745). En metkrok af flinta, som jag anser vara antik. Nilsson Ur. 1: 175 (1866).
b) i sht om husgerådssaker o. d., med bibegrepp af värdefullhet. Ett antikt skåp. Antika ljusstakar. Ill. Sv. 1: 383 (1873, 1882). Ett par antika byråar af ek och alm. G. C. Witt i Läsn. f. folket 1897, s. 237.
3) som är hållen i gammaldags stil l. gjord efter gammaldags mönster, gammaldags, gammalmodig. Pfeiffer (1837). — särsk.
a) [jfr fr. moire antique] (föga br.) i uttr. antik(t) moaré. De antika skiftande och broderade moiréerna. Sthms modejourn. 1852, s. 16.
b) [jfr fr. moeurs antiques, cette femme a l’air antique] (hvard. o. skämts.) i allmännare anv.: gammalmodig, urmodig, föråldrad. Hennes hatt ser ovanligt antik ut. Han har mycket antika åsikter i den frågan. Almqvist (1842). Sundén (1885).
Anm. Ssgr, se under följ.
Spalt A 1888 band 2, 1900