Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANTILOP an1tilω4p, stundom -lå4p, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -er.
gemensam benämning på vissa till idisslarna hörande däggdjurssläkten (tillsammans bildande familjen Antilopidæ), utmärkta bl. a. gm vanl. fin kroppsbyggnad, kort, åtliggande hårbeklädnad samt vridna horn. Jag förer .. (det på Godahoppsudden anträffade djuret gnu) til Capræ i allmänhet, eller den flock, som den store Zoologen Herr Pallas ifrån dem afsöndrat, under namn af Antiloper. A. Sparrman i VetAH 40: 76 (1779). Antiloper kallar man en mängd vackert bildade arter (af de hjortlika idisslarna) i de stora öken- och steppländerna i hela Afrika och mellersta Asien med Indien. Sundevall Zool. 55 (1864). Den mest beprisade af alla antiloper är Gazellen. Brehm 1: 492 (1874). Störste delen af antiloperna tillhör gamla verlden; blott två arter förekomma i Nord-Amerika. F. A. Smitt i NF (1876). — jfr BEZOAR-, DVÄRG-, ELAND-, FYRAHORNS-, GAFFEL-, GNU-, HIEROGLYF-, HÄST-, JÄTTE-, KANNA-, KO-, KUDU-, MENDES-, NILGAU-, SABEL-, SKIMMEL-, SKRUFHORN(S)-, STÄPP-, TOFS-, VINDTHUNDS-, ÄLG-ANTILOP m. fl.
-BRINGA~20. (antelope-) En af oxdrifvarne .. skänkte mig en Antelope-bringa. Ödmann M. Park 137 (1800). —
-SLÄKTE~20. (antilope- A. Sparrman) F. A. Smitt i NF 2: 1273 (1878). särsk. i best. form = -FAMILJEN. Antilope- eller Gazelle-slägtet. A. Sparrman i VetAH 40: 153 (1779). Thorell Zool. 2: 112 (1861). —
B (†): ANTILOPE-BRINGA, -SLÄKTE, se A.
Spalt A 1900 band 2, 1900