Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKIMMEL ʃim3el2 l. ʃim4el, äv. SKYMMEL ʃym3el2 l. 40, sbst.1, i bet. 1 o. 3 r. l. m., i bet. 2 m. l. r. (G1R osv.) ((†) n. (i bet. 1) Fries Ordb. 109 (c. 1870)); best. -n ((†) skymlen 2Saml. 4: 107 (1627)); pl. skimlar resp. skymlar (Orrelius Diurr. 33: 2 (1750) osv.) ((†) skymbler G1R).
Ordformer
(skimmel (sch-, -jmm-, -ll) 1687 osv. skimlar (sch-, -mm-), pl. 1750 osv. skymbler, pl. 1553. skymmel 1678 osv.)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. skimmel sannol. av mlt. schimmel (lt. schimmel) l. t. schimmel (mht. schimel, fht. scimbal), motsv. mnl. o. holl. schimmel; sannol. (med en urspr. bet.: ngt matt lysande l. dyl.) till den rot som föreligger i sv. dial. skemma (se SKIMLA, v.2, SKIMRA) o. SKEM. — Jfr SKIMLA, v.1, SKIMLIG, SKYMLA, sbst.]
1) (†) mögel; äv. i inskränktare anv., om mögelsvampen Mucor mucedo Lin., kulmögel; äv. bildl. Dahlstierna (SVS) 376 (c. 1696). Italiänerne handla sitt af Latinen förbrutna tungomåhl med största försichtighet, sedan det af stoft och skimmel åter uprensades. Hiärne Orth. 18 (1717). Krusbärs Ätticka .. bibehåller sig i god källare någre år utan skimmel. Fischerström 4: 179 (1792). Liljeblad Fl. 677 (1816; inskränktare). WoJ (1891).
2) [jfr SKIMLIG 2] häst (äv. nötkreatur l. hund) med vit bottenfärg o. (rikligt) inströdda mörkare hår l. med blandade vita o. mörkare hår (stundom dock helt l. nästan helt utan mörkare hår); äv. om stickelhårig häst (l. om nötkreatur l. hund med motsvarande hårbeklädnad). Grå, brun, röd, svart, ljus skimmel. G1R 24: 497 (1553). Skymmel .. (dvs.) en häst af mörkgrå färg, mäd swart Maan. Columbus Ordesk. 21 (1678; uppl. 1963). Att min flinka skymmel / Under mig ej dansar (gör mig sorgsen). Runeberg 3: 179 (1830). Hvita och gråaktiga hästar med svart botten, kallas i allmänhet skimlar. Billing Hipp. 122 (1836). LB V. 2: 56 (1908; om nötkreatur). Den med två stora hästar, en mörk skimmel och en brun, förspända glaslandån. Cronquist Ekipage 104 (1952). Hundbok. 2: 489 (1956; om hund). En del skimlar blir med åren rent vita och kallas då avblekta skimlar. BonnierLex. 7: 242 (1964). jfr ATLAS-, BLÅ-, BRUN-, FLUG-, GRÅ-, HONUNGS-, JÄRN-, MUSKAT-, ROSEN-, RÖD-, SAND-, SILVER-SKIMMEL m. fl.
3) (i fackspr.) skimmelfärg. Såsom (hästens) grundfärger kunna anföras skimmel, fuchs, brun, gul. UB 3: 372 (1873; t. orig.: Schimmel). SoldIHäst. 1942, s. 10.
Anm. Förr användes ordet ngn gg äv. ss. adj. [jfr motsv. anv. i d. dial., mlt. o. mht.] med bet.: skimmelfärgad. Anmälda hästar (till travtävling). .. Henning, 5 år, skimmel hingst. TIdr. 1886, s. 38.
Ssgr: A (†): SKIMLE-HÄST, se B.
B (i allm. till 2): SKIMMEL-ANTILOP. [jfr t. schimmelantilope, eng. roan antelope] zool. (skimmelfärgad) hästantilop tillhörande ngn av arterna Hippotragus equinus Desm. (egentlig hästantilop) l. H. niger Harr. (svart hästantilop, sabelantilop). 2Brehm 1: 472 (1882). SvUppslB (1935). —
-FÄRG. för en skimmel l. skimlar kännetecknande färg. Wrangel HbHästv. 712 (1886). —
(1, 2) -FÄRGA, adj. oböjl. [jfr t. schimmelfarb; med avs. på senare leden jfr liv-färga] (†) vitgrå ss. mögel l. skimmelfärgad. Cellarius 81 (1699). —
-FÄRGAD, p. adj. som har skimmelfärg, skimmelhårig. 2UB 4: 263 (1899). —
-FÖL. jfr -häst. Wrangel HbHästv. 1074 (1886). —
-HINGST. jfr -häst. THästv. 1870, s. 56. —
-HÅR. hår(beklädnad) hos skimmel. Wrangel HbHästv. 712 (1886). —
-HÅRIG. jfr -färgad. HallHushSällskH 1868, s. 38 (om tjur). —
-HÄST. (skimle- 1549) skimmelfärgad häst, (häst som är en) skimmel. VgFmT II. 6—7: 41 (cit. fr. 1549). —
(1, 2) -LAV. (†) laven Rinodina sophodes Mass., som har mörkgrå till gråbrun färg, slätbarkslav. Acharius Lich. 67 (1798: Skymmellaf). —
-STO. jfr -häst. Wrangel HbHästv. 1074 (1886). —
-VALACK. [jfr t. schimmelwallach] jfr -häst. Wrangel HbHästv. 658 (1885).

 

Spalt S 4067 band 26, 1971

Webbansvarig