| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKILT, numera bl. ss. förled i ssgn SKILTVAKT ʃil3t~, r. l. m. (Hult KarlskrGrenadjRegH 1: 15 (i handl. fr. 1561), Schönberg Bref 2: 225 (1778)) l. n. (BoupptVäxjö 1801); best. -en; pl. -ar (BoupptSthm 1672, s. 575 a, PH 4: 2825 (1748)) l. -er (Ekeblad Bref 1: 388 (1655), PH 4: i 4 b (1754)).
(†; se dock 1)
1) († utom i ssgn SKILTVAKT) sköld. Amboineser och alla Malaier .. dantza alt medh sine Sabler, .. twå och twå emoot hwar andra, giörandes åtskillige Hugg och Fächtare Språngh emoot hwar andra, brukandes alltijdh een lång Schilt på wenstre Armen. Kiöping Resa 123 (1667). Rudbeck Atl. 2: 671 (1689). — särsk. [efter t. der tugend schild] bildl., i uttr. dygdens skilt. Oskyldigheet i Dygdens skild / War dätta folkets Wall; som städs fast bättre durar, / Än Thebes starcka Murar. Dahlstierna (SVS) 196 (c. 1696).
2) vapensköld; äv. om en avliden persons huvudbaner l. anvapen (”begravningsvapen”), som i ä. tid bars i liktåget vid en adelsmans begravning o. därefter uppsattes i kyrkan där denne begravts. (I Rackeby kyrka) är .. en .. skilt, som är af Oluff Christophersons släkt, så lydande: Gustaff Oluffson afsompnade i herranom den 28 Martij anno domini 1625. VgFmT II. 1: 76 (1671). HSH 3: 136 (1693). Schönberg Bref 2: 225 (1778).
3) om (sköldliknande) platta l. fält på en yta (t. ex. en vägg), försedd (försett) med ornament l. inskription o. d. Belätesnidaren, som giorde skilterna vnder armarna på pelarna i (Åbo domkyrka). BtÅboH I. 11—12: 36 (1666); möjl. till 7. Nov. 1704. Stenhammar uthugger (på stentavla över sarkofag) bokstäfverna i ”schilten”, som får förgylt fält och svarta bokstäfver. KyrkohÅ 1904, s. 171 (cit. fr. 1704).
4) om planslipad, sköldliknande platta l. klack på en ring. Juveler .. 1. Ring medh en Schilt uthi. BoupptSthm 1680, s. 2 b (1671).
5) utanpå l. utanför ett hus anbragt skylt utvisande att en rörelseidkare (handlande, hantverkare) i huset bedriver sin rörelse. BoupptSthm 21/4 1659. Alle Krogar (skola) hafwa Skildtar och Lyktor för deras Krogar, och Krog-Numern på Skildten utsatt. PH 4: 2825 (1748). Du fäckta lär med samma lycka, / Som lejonet på skräddarns skilt. Wallenberg (SVS) 1: 26 (1764). Tersmeden Mem. 6: 86 (1786). 1 gammalt Skildt. BoupptVäxjö 1801 (bet. oviss). jfr: (En del ”jungfrur”) hafwa sjn dagliga Skillt i Jacchi grönskande Tunna (dvs. gå dagligen på krog (med Backus’ tunna ss. skylt) l. ägna sig dagligen åt dryckenskap?). Warnmark Epigr. L 1 b (1688). — jfr KROG-, SKRÄDDAR-SKILT. — särsk. bildl.; särsk. i uttr. som beteckna att ngn med ngt vill visa l. ge sken av att han gör ngt l. har viss egenskap o. d. Til efwentyrs moste tu och sielff bekenna och säya; äro thesse goda Gärningar then uthhängda Skilten som wisa Trona: så moste iag (osv.). Ekman Siönödzl. 61 (1680). Om alt wore så helt och riktigt inom hus, som Skildten utwisar; behöfdes ej så mycket utwärtes skryt och prål. Orrelius Diurr. 103: 4 (1750). jfr RIMSMIDAR-SKYLT.
6) om låsskylt. 7 st. Schiltar till dhe gamble Lååsen. BoupptSthm 3/7 1686. HovförtärSthm 1773, s. 1200.
7) om (sköldformad) plåt vid vilken en ljushållare är fäst l. som är anbragt över l. utgör överdel till en ljuslampett. Een liusarm sampt dess schillt. BtÅboH I. 11—12: 38 (1669). 1. p(ar) Schildtar med Liuspijper (av mässing). BoupptSthm 1672, s. 575 a. Een stoor försilfrat liusplåht, medh een Skildt öffuer. Karlson EBraheHem 91 (i handl. fr. c. 1675). Een stoor, försilfrat Liusplåht medh een löös Pijpa, och een Schildt offwan på. Därs. 108.
8) om skyddsplåt hörande till en stridshästs utrustning. En skåttfrij schilt på hestenn. Hult KarlskrGrenadjRegH 1: 15 (i handl. fr. 1561).
9) [jfr t. spiegelschild, om glänsande metallsköld vari man kan spegla sig] i uttr. spegelns skilt, om spegel- (yta). (En del ”jungfrur”) ränna till Spegelens Skilld, förfara de krusande Snippor (dvs. snibbar l. dyl.) / om än de prunka hel kiäkt, ell komne i rättaste Ordning. Warnmark Epigr. L 1 a (1688).
-KNOP, se d. o. —
(1) -POST. skiltvakt (se d. o. 2). JournLTh. 1810, s. 271. Rak som en skildtpost vid dörren, går man miste om tillfället att se mången löjlig åtbörd. Sparre Findl. 2: 190 (1835). —
(5) -STÅNG. stång varvid skylt är fäst. BoupptSthm 1685, s. 1459, Bil. (1681). —
-VAKT, se d. o.
Spalt S 4063 band 26, 1971