Publicerad 1900   Lämna synpunkter
APOSTILL ap1ostil4, äfv. ap1å-, r. (f. Lindfors (1815), Almqvist (1842); m. Dalin (1850), Kindblad (1867)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(apostilj Pfeiffer (1837))
Etymologi
[jfr t. apostill, eng. apostil(le), af fr. apostille, enl. Diez o. Littré af à o. mlat. postilla, tillägg, anmärkning (se POSTILLA), enl. andra (jfr Murray o. Körting Lat.-rom. wb. 575) afl. af fornfr. p. pf. apost, af lat. appositus, bifogad, tillagd (jfr APPOSITION)]
1) (numera föga br.) efterskrift l. postskriptum (till bref o. d.); tillägg l. bihang (till urkund o. d.). Blifvandes sådant Hans Kongl. Maj:t genom underdånig apostille till förb:de skrifvelse .. berättadt. HSH 2: 159 (1743). Brefvet (till G. III från hans moder) är fläckadt. Drottningen tillägger i en apostille: ”fläckarna komma af mina tårar”. Geijer Gust. pap. 2: 9 (1843). Braun Knut 45 (1847). NF (1876).
2) (numera knappast br.) i kanten af l. under ngn skrift gjord anteckning l. anmärkning o. d.; randanmärkning, glossa. Lindfors (1815). Gynther Conv.-handlex. (1845). NF (1876). — särsk. om förord antecknadt i kanten af l. under en ansökan. Dalin (1850). Kindblad (1867).

 

Spalt A 1999 band 2, 1900

Webbansvarig