| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARISTOKRAT ar1istokra4t l. -stå- l. -stω-, l. 01— (aristocra´t (med) öp(pet) o Weste; àriståkrát Almqvist), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Anm. Såväl i fr. som i sv. uppträder ordet tidigast ss. politiskt slagord. I Sv. framträder därvid företrädesvis motsättningen till konungen o. anhängarna af en utvidgad konungamakt, medan i Frankrike aristocrate var ungefär liktydigt med rojalist o. gjorde tjänst ss. beteckning för konungadömets anhängare (i motsats till revolutionsmännen). Jfr ARISTOKRATI anm. 1:o.
1) person som, i ett samhälle där makten hvilar hos en gm börd l. samhällsställning l. rikedom o. d. framstående klass, tillhör denna; person som hyllar den åskådningen att ledningen i en stat bör hvila hos en dylik klass. HSH 7: 281 (c. 1750). Dumhetens och okunnighetens Tidehvarf är Aristocraters gyllende Period. Femtio patriotiska satser 4 (1771). Under regeringssjuka Stormästare eller Aristocrater. Lagerbring Hist. 3: 217 (1776). (Det republikanska partiets talare i Frankrike före revolutionen) predikade hat emot Konungen och aristokraterna. Ekelund N. hist. II. 2: 11 (1838). Riksrådet (Fersen) .. var en af förra tiders mäktige, rike och stolte aristokrater, som fann afståndet mätbart mellan sitt hus och det regerande. Crusenstolpe Mor. 2: 74 (1840). Till sina tänkesätt (var Clas Rålamb) en sträng aristokrat. Svedelius i SAH 21: 321 (1841). Det var .. icke som aristokrater, utan i egenskap af förmyndare .., som herrarna förde styrelsen (under Kristinas omyndighet). Fryxell Arist. 1: 39 (1845). — [med anknytning till det fr. ordets anv.; jfr anm. ofvan] ss. vedernamn för motståndare till frihetssträfvandena. Sjung ej om ordning i en stat, / Om lydnad, öfverhet och lagar: / Den lätt förledda hopen klagar, / Och ropar: tig, aristocrat! Stenhammar 117 (1794).
2) [bet. utvecklad ur 1] medlem af (den högre) adeln; vanl. med bibegrepp af (anspråk på) företräde framför öfriga stånd; (förnäm) adelsman, magnat. (Lifvet är olika) i aristokratens palats, eller på penning-aristokratens handels-kontor. Knorring Skizz. I. 1: 207 (1841). Att slå sig ned .. bland de skånska aristokraterna. De Geer Minnen 2: 168 (1892). jfr: Med aristokrat menar (man) en inbilsk och anspråksfull adelsman, uppblåst öfver adelns företräden och .. yrkande på deras helgd. Sv. konv.-lex. 1: 56 (1845). jfr FULLBLODS-, HÖG-ARISTOKRAT. — allmännare: medlem af en socialt l. ekonomiskt dominerande öfverklass; jfr BOND-, BÖRDS-, BÖRS-, PENNING-ARISTOKRAT m. fl.
3) person som anser sig o. gifver sig min af att vara höjd öfver den stora massan. Petersson ser ner på alla sina gelikar; han är en gruflig aristokrat. Mäster Smith eller aristokrater äro vi alla. Jolin (1847; boktitel). Grefven är icke aristokrat ..! Han är alldeles tvärt om; han är alla människors vän men mest de olyckligas. Strindberg Midsommar 29 (1901). jfr: Aristokrat .. öfversittare. G. Dalin (1871).
4) person som gm förnämhet i åskådning l. väsen o. d. l. gm en inre l. yttre förfining osv. skiljer sig från l. utmärker sig framför den stora massan. För mängdens bifall eller tadel har jag .. intet sinne; men de vittra aristokraternas omdöme värderar jag uppriktigt. Tegnér 5: 251 (1822). Målarne voro på sitt sätt aristokrater i den tidens (dvs. medeltidens) konstverld och de böra jämföras med det borgerliga och det intellektuela lifvets aristokrater. H. Hildebrand i Ant. tidskr. 2: 355 (1869). Vergilius och andra andens aristokrater. Schück Världslitt. 1: 485 (1899) [jfr d. aandsaristokrat, t. aristokrat des geistes]. jfr: Ordet aristokrat betyder, enligt min mening, en andlig ädling, en idealist af renaste vatten. V. v. Heidenstam enl. Idun 1901, s. 299. jfr BILDNINGS-, INTELLIGENS-ARISTOKRAT m. fl. — särsk.
a) närmande sig adjektivisk anv., ss. predikativ utan artikel. Han är aristokrat ända ut i fingerspetsarna; jfr 2. R. är aristokrat i sinne för det lysande och förfinade, men ej aristokrat till börd, vanor och skick. Wirsén i PT 1883, nr 251 A, s. 3. Inez var .. behaglig, nästan litet aristokrat i sätt och rörelser. Roos Skepp som förgås 29 (1896).
b) bildl. En med skinndyna försedd ländstol, som var en af aristokraterna bland möblerna i rummet. De Geer Hjertkl. 248 (1841). Strindberg Blomst. 13 (1888; om dahlierna). Dessa aristokrater bland fiskarne. J. Lundgren i Turistfören. årsskr. 1897, s. 291 (om storöringarna).
-HAT~2. —
-VÄNLIG~20. —
Spalt A 2228 band 2, 1901