| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARKIDIAKON ar1kidi1akå4n, stundom ar1-ɟi- (se för öfr. DIAKON), m.; best. -en; pl. -er. Anm. I sht i ä. tid användes ordet i sv. i sin lat. form. G. I:s reg. 2: 110 (1525).
(i fråga om ä. o. utländska förh.) titel särsk. för innehafvare af ämbetet ss. föreståndare för diakonerna o. biskopens medhjälpare med afs. på den kyrkliga ekonomien o. jurisdiktionen (i katolska kyrkan); jfr ÄRKEDIAKON, ÄRKEDJÄKNE. Möller (1745, under archidiacre). (G. I) hade varit med den tid .. då domprostar och arkidiakoner satte sina adeliga signeter under rikets handlingar. Forssell Hist. 1: 179 (1869).
Spalt A 2247 band 2, 1901