Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARKEOLOG ar1keolå4g, stundom ar1ɟe-, l. -ål-, stundom -ωl-, stundom -lo4g, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. archäolog, fr. archéologue, af gr. ἀρχαιολόγος, af ἀρχαῖος, gammal, forntida, uråldrig (jfr ARKAISERA), o. –λογος, kännare, forskare]
person som sysselsätter sig med arkeologi, fornforskare; jfr ANTIKVARIE 1. Conv.-lex. 5: 89 (1831). Ljunggren i SAH 29: 25 (1856). De tyska arkeologerna. Hildebrand Fr. ä. tider 203 (1882). Med en viss rätt kan .. (Hadorph) betraktas såsom Sveriges förste arkeolog. Åtminstone är han .. den förste, som värkstält en arkeologisk undersökning, nämligen af de bekanta graffälten på Björkön. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 287 (1896). — jfr KONST-, STATS-ARKEOLOG.
Ssgr: ARKEOLOG-KLUBB1003~2. —
-KONGRESS~02.

 

Spalt A 2245 band 2, 1901

Webbansvarig