| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARON a3ron2, äfv. 40, sbst.1
mansnamn, särsk. kändt ss. namn på israeliternas förste öfverstepräst o. i denna egenskap ingående bl. a. i förb. Arons staf (se ARONS-STAF) o. Arons skägg32 l. 40 4 l. 10 4, hvilken senare i öfverförd anv. förekommer
a) [motsv. eng. Aaron’s-beard ss. benämning på bl. a. Linaria cymbalaria o. Saxifraga sarmentosa; jfr holl. aronsbaard, span. barba de Aron samt motsv. uttr. i några slav. spr. om Arum maculatum; jfr under ARON, sbst.2, där äfv. andra liknande växtnamn anföras. Hos såväl Saxifraga sarmentosa som Linaria cymbalaria syftar namnet Arons skägg på dessa ampelväxters långa o. nedhängande rankor. Att just Arons skägg jämförts, beror därpå, att detta i Psalt. 133: 2 särskildt omtalas] ss. växtnamn.
α) om växten Linaria cymbalaria Mill. Aarons skägg .. Stjelken trådsmal, krypande och rotslående .. Trifves bäst på stenig mark. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 145 (1876).
β) om växten Saxifraga sarmentosa Lin., judeskägg, ampelbräcka. Lönnegren Blomsterodl. 98 (1884). NF 19 (1895).
-SKÄGG~2. = Arons skägg. D. kunn. lekkamr. 71 (1891; om Linaria cymbalaria). —
-STAF~2. [jfr 4 Mos. 17: 8] Beskow Vitt. 127 (1824, 1862). (Språkets historia) visar, att dessa ord (dvs. ur bruket komna ord, som sedan återupplifvas) äro som Aronsstafven, att de kunna grönska på nytt. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 527.
Spalt A 2340 band 2, 1901