Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARRE ar3e2 (a`rre Weste), r. l. m., äfv. n. (n. Fries Ordb. (c. 1870), SAOB (1870), Rebau Naturh. 2: 83 (1879)); best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[af sv. dial. arre (bestyrkt från Västerg., Österg., Smål. o. Hall.; jfr Hof Dial. vestrog. (1772), Rääf Ydre 2: 5 (1859; angifvet ss. n.), Rietz 6, Bondeson Hall. sagor 132 (1880)), som väl förutsätter ett *ardre, *aldre, utvidgning af sv. dial. alder (Nld enl. Rietz 6; se ALDER, sbst.1), arder (Nld enl. Rietz 6; jfr arder i anm. nedan); jfr för öfr. ål (med s. k. tjockt l, Nke), årr, f., (Boh. enl. Nilén Allmogem. i Sörb. 165 (1879)), nor. oldre, ordre, orre, orr, older, order, hvilka ansluta sig till det gm omljud uppkomna isl. ǫlr; se för öfr. AL, sbst.1 Ss. n. kan arre motsvara fnor. alri, n.; jfr ärre i anm. nedan, äfvensom ALE, ALME, ASPE]
(i sht i södra Sv.) trädet Alnus incana Willd., gråal, alder; jfr HVIT-AL. Linné Västg. 13 (1747). Retzius Fl. oec. 116 (1806). Wahlenberg Fl. sv. 646 (1826, 1833; angifvet ss. småländskt). Arre eller grå-al .., som sväfvande mellan busk- och trädväxt utgjorde en tät och reslig häck längs vägdikena (i en trakt af Närke). Törneros Bref 1: 381 (1833). Rothstein Byggn. 20 (1856, 1875). Arrhenius Jordbr. 3: 216 (1862). Arren eller Aldern .. är ett mindre, smärtare och i allmänhet rakare träd än Alen, med slät, gråaktig bark och vackrare, regelbundnare krona. Nyman Fanerogamfl. 2: 269 (1868). Den buskiga Arren. Berg Visingsö 17 (1885). jfr: Hwijt Arre. Franckenius Spec. E 1 b (1659).
Anm. Till arre ansluta sig följande närbesläktade o. likbetydande ord, som åtminstone numera knappast torde förekomma i riksspr.: 1:o arr. [af sv. dial. arr] Lindgren Trädg. 5: 35 (1874). 2:o arder. [med afs. på etym. se ofvan] G. Wahlenberg i Sv. bot. 595 (1823). 3:o ard. (f. Almqvist) [samma ord som arder med förloradt (e)r] Wahlenberg Fl. sv. 646 (1826, 1833; angifvet ss. öst- o. västgötskt). Almqvist (1842; angifvet ss. sydsvenskt). Björkman (1889). 4:o årre. (f. Linné) [med afs. på etym. se ofvan] Linné Öl. 18 (1745). 5:o ärre. (n. Palmstjerna; r. Fischerström 1: 34 (1779)) [jfr nor. erre, m.; sannol. motsv. isl. elrir, m., elri, n. (särsk. vanligt i nor. ortnamn), hvilka äro afl. af det ord som ligger till grund för AL, sbst.1, isl. ǫlr] Aspelin Fl. oec. 50 (1749). Boije Landth. 31 (1756). N. Palmstjerna i VetAH 25: 217 m. fl. ställen (1764). Allvin Vista här. 36 (1859). 6:o ärr. [jfr nor. err, f.] Ström Skogsh. 45 (1822, 1846). 7:o ärd. Wahlenberg Fl. sv. 646 (1826, 1833; angifvet ss. öst- o. västgötskt).
Ssgr: ARRE-BUSKE30~20. —
-KNOPP~2. Retzius Fl. oec. 117 (1806). —
-PLANTA~20. Därs. —
-PLANTERING~020. Huru många af våra .. sandfält kunde .. icke genom Arreplantering göras nyttige. Därs. —
-STAM~2. Därs. 118. —
-TRÄD~2.

 

Spalt A 2347 band 2, 1901

Webbansvarig