| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANK baŋ4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. BANKE baŋ3ke2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
om (jämförelsevis groft) tvärstycke som är fast förenadt med en vagnsaxel o. tjänar till att uppbära vagnens ofvanrede; tvärbalk l. tvärslå som uppbär ofvanredet (å släde o. d.). Tiltälgde ämnen af alla slag, såsom Mullstockar(,) .. Banckar .. med mera (bör ”hushållaren” hafva i redskapshuset). Boije Landthush. 348 (1756). (Kälkarna) kunna vara högst enkla, bestående af endast ett par medar och en mellanbank samt en tvärslå fram i nosen på kälken .. Dessa äro s. k. kortkälkar; långkälkar hafva två bankar. Uppf. b. 3: 425 (1873). Den vanliga arbetsvagnens hjul löpa antingen på axlar af järn, fästa under grofva tvärbalkar af trä, bankarne, på hvilka vagnens öfverrede hvilar, eller ock på tappar, fästa i dessas ändar. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). jfr FRAM-, KÄLK-, LED-, MELLAN-, RUNG-, SLÄD-, VÄND-, ÖFVER-BANK(E). — särsk. (†) mil. om dylikt tvärstycke å föreställaren till en kanon hvilket tjänar till fäste för bröstnageln o. är afsedt att uppbära lavettens svanskalf, då kanonen är uppbröstad. Föreställare Axeln med bank och bröstnagel. Grundell Artill. 99 (1705). Banken är lika tiock med Axelarmen, men (9 tum) hög mitt på. Därs. 102.
Spalt B 240 band 2, 1899