Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BANKETT baŋkät4 (banngkä´tt Dalin), sbst.2, r. (l. m.) (Regl. f. inf. 1751, s. 248 osv.) ((†) n. i bet. 1 Hallenberg (se under 1), Allarts rel. 6 Dec. 1701, s. A 3 a); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(bankett Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805) osv. banquette i bet. 1 Lorentssen Fort. 18 (1737), Tidn. f. hästv. 1870, s. 5, i bet. 4 Pfeiffer (1837; gm tryckfel: banquetto); banquetten (best.) Regl. f. inf. 1751, s. 248. banquet Allarts rel. 6 Dec. 1701, s. A 3 a; bancketet (best.) Hallenberg (se under 1))
Etymologi
[jfr holl. banket, n., t. bankette, f., eng. banquette, af fr. banquette (prov. banqueta), af it. banchetta, dimin. af banca (se BÄNK); jfr föreg.]
1) (uppkastad) mindre vall (af jord o. d.); jfr BANK, sbst.1 I 2. — särsk.
a) (numera mindre br.) mil. skyttebank; jfr BANK, sbst.1 I 2 a β. Gustaf Adolf befalte att Bröstvärnet skulle göras 24 skor (fot) i bredden nedantill vid Baneketet (tryckfel för Bancketet). Hallenberg Hist. 5: 68 (efter handl. från 1623). Rålamb 8: 10 (1690). Afsätningarne, på hvilka manskapet stiger, när det skall gifva fyr, kallas Banquetter: och giöres innan för alla bröstvärn. Lorentssen Fort. 18 (1737). Regl. f. inf. 1751, s. 248. (Det) tillåtes ingen annan att gå på banketten, på bröstvärnet eller för nära batterierna, än den, som genom order dertill är berättigad. Tj.-regl. 1858, 2: 69. En bankett hade .. blifvit anbragt vid palissaderingen för att bereda försvararne (af fortet) vidsträcktare utsikt. Dahlgren Stanley 1: 358 (1890).
b) idrott. om ett slags hinder vid kapplöpning; jfr BANK, sbst.1 I 2 b. Tidn. f. hästv. 1870, s. 5.
2) väg- o. vattenbyggn.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. fr.] (nästan) horisontal afsats långs kanals, bros, valls osv. dossering; äfv. bef.; jfr SKVAL-BANK samt BÄRM. C. A. Klintberg i NF (1876). Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 62. jfr STEN-BANKETT. — särsk. om den utanför en banvalls barlast l. grusbädd befintliga delen af banvallskrönet, hvilken tjänar till att förhindra, att barlasten utfaller öfver banvallens dosseringar. C. H. Öhnell i Tekn. tidskr. 1891, s. 165.
b) [jfr motsv. anv. i fr.] (mindre br.) upphöjd gångstig (å brygga o. d.); jfr TROTTOAR. Pfeiffer (1837). Schulthess (1885).
3) (mindre br.) murad pall som tjänar till vägg för eldkanal till tegelugn, bänk. Bottenstenskiktet .. skall (icke) läggas direkte på grunden utan på banketterna så att det stöter stumt emot midtelväggen. Tekn. tidskr. 1873, s. 103.
4) [jfr motsv. anv. i fr.] (mindre br.) mindre, flyttbar (prydnads)bänk. Pfeiffer (1837). Kult. fören. konstslöjdutst. 1897, s. 10.

 

Spalt B 250 band 2, 1899

Webbansvarig