| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANKÖR baŋkö4r l. -œ4r (bankö´r Weste), m.||(ig.); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
1) person som håller bank i spel (se BANK, sbst.3 3). Serenius (1734, under croop). Bankörerne, tvenne hedersmän .., suto vid ena sidan af (spel-)bordet. Cederborgh OT 1: 37 (1810). Han vann också på spel den egendom han lemnar, / Förnämligast i Spa, der han var sist bankör. Remmer Theat. 2: 9 (1815). Skogman Eug. 1: 237 (1854). Wilson Spelb. 292 (1888). — jfr FARAO-BANKÖR.
2) (numera knappast br.) = BANKIR 1. SP 1780, s. 773. Du vexlar natt och dag, bankörer till dig fria. Bellman 1: 158 (1771). Jungberg (1873). — oeg. Han var .. sina vänners bankör, lånade ut, när han hade något. Wetterbergh Fyra sign. 153 (1843).
Spalt B 265 band 2, 1899