| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARNSBÖRD ba3rns~bœ2rd l. 4~1 (ba`rnsbörd Weste) l. (i ssgr regelbundet, eljest sällan) BARNBÖRD ba3rn~bœ2rd, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
till BARN I 1 c: framfödande af barn, förlossning, nedkomst, barnsäng; jfr följ. samt BARN-FÖRLOSSNING 1, BARNA-FÖDELSE. Svår barnsbörd. (Kvinnan) wardher .. salugh medh barns byrdh, om hon bliffuer j troona. 1 Tim. 2: 15 (NT 1526; Bib. 1541: genom barns byrden). Vthi alla hennes vedhermödho och farligheett, then hon .. sÿnnerligh vti barnsbÿrdenne, lÿdha (dvs. lida) mosthe. L. Petri Oec. 32 (1559). (Malört inkokt i vin är) nyttig i Barnsbörden. I. Erici 1: 191 (c. 1640). Att dö i barnsbörd. J. Wallenberg 289 (1771). Catharina Månsdotter .. hastade efter honom (dvs. konungen), ehuru tung hon var af en snart förestående barnsbörd. Celsius E. XIV 223 (1774). Han slog och handterade henne så illa, att en förtidig barnsbörd blef följden deraf. Fryxell Ber. 2: 135 (1826). (Lappkvinnorna hafva) en ovanligt lätt barnsbörd. Læstadius Journ. 59 (1831). Dödsfall vid barnsbörd. Düben Lappl. 173 (1873). Modern .. kunde bli beskyld för att, innan barnets födelse, ha krupit igenom en .. fölhinna för att slippa barnbördens plågor. Wigström Folkdiktn. 1: 231 (1880). — särsk. i uttr.
a) (†) förlösa l. förlossa ur barnsbörd(en) o. d., förlösa l. förlossa (kvinna som ligger i barnsäng). Een Förstes Gemåhls, nådige förlossning vthur Barnsbörden. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 106 (1619). En Hustru, then jag redan, tvenne gånger, af en svår Barnsbörd hade förlossat. Hoorn Välöfv. jordg. 2: 139 (1723). En Drottning, .. som .. på det stället blifvit förlöst ifrån sin Barnsbörd. Tuneld 1: 160 (1746, 1773).
b) (†) utaf barnsbörd, gången utur barnsbörden, icke längre i den ålder, då man kan föda barn; jfr BARNFÄNGS-ÅR. Är hon (dvs. bruden) gammul och vthaff barnsbyrd, (då utföres ej brudmässan). L. Petri Kyrkoord. 54 b (1571). Gambla quinnor, som äre gångne utur barnsbörden. Laurelius i KOF II. 1: 242 (1659).
-HJÄLPARE~200. (barnsbörds- Schützercrantz) [efter t. geburtshelfer] (föga br.) person som biträder en kvinna vid barnsbörden, ackuschör. Holländske Barnsbörds-hjelpare. Schützercrantz Præs. i VetA 1777, s. 61. Barnmorska .. Jordegumma .. Barnbördshjelpare. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). —
-HUS~2. (barnsbörds- Publ. handl. 11: 529 (1778), Collin Ordl. (1847), Kindblad (1867)) inrättning där barnaföderskor emottagas, vårdas o. förlösas; barnförlossningsanstalt; äfv. om själfva byggnaden; jfr -ANSTALT, -INRÄTTNING. Det af Kongl. Maj:t Nådigst Förordnade Publiqua Barnbörds-huset. Publ. handl. 11: 329 (1777). Et barnbördshus för sådane qvinnor, i synnerhet, som utom äktenskapet aflat barn. C. Ribben i Ad. prot. 1786, s. 145. På allmänna barnbördshuset vårdade kvinnor. K. Linroth i Stockholm 1: 566 (1897). —
Spalt B 417 band 3, 1900