| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBINDA (jfr bebu´nden Weste; bebùnndän Almqvist), v. -er, -band, -bundo, -bundit, -bunden; se för öfr. BINDA, v. vbalsbst. -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
1) [jfr fsv. bebindha saar samt motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] ombinda (ngn l. ngt med ngt); förbinda. Titt slechte haffuer icke skoret tigh nafflan bortt tå tu född wardt, .. ey heller bebundet medh linda. Hes. 16: 4 (Bib. 1541). Iagh kan icke sielff komma åth att bebindat (näml. det sjuka benet) och lindat. P. J. Gothus Tål. A 5 a (1601). Houvell (sände) genast effter dhet Lerfftstycke, som han första gången (efter sårets erhållande) war bebunden medh. Rel. cur. 223 (1682). Ett snöre, bebundet här och der med blåa eller röda klutar. J. Wallenberg 135 (1771).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] sammanbinda, hopfoga; anträffadt bl. i p. pf. Een bygning .. med bielkar bebunden. L. Petri Sir. 22: 19 (1561). Itt slot, / .. medh sölfver och thet rödh guld, .. / medh malmesten (dvs. marmor) bebundet. Visb. 1: 124 (c. 1620); jfr Sv. folkv. 1: 183. Een klädningh af gyllenduuck / medh stoor omsorgh bebunden. Wivallius Dikt. 85 (1632). Thesse njo Winnar (dvs. vindar l. loft) / .. På Himlens höga Slott, the äre ej bebundne / Med Bielkar, Steen och Kalk. Spegel Guds verk 166 (1685).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] förena, förbinda. (Masinissa hade) sine saker, lycke och välfärd medh the Romares .. förmengt och bebundit. Schroderus Liv. 888 (1626; t. verbunden). (Biskoparna) åstundade .. förlof ifrån det vigtige Råds-embetet, hvilket med större pragt och utgift var bebundit, än deras tilstundande lefnad syntes medgifva. Celsius G. I 370 (1746, 1792). Den malm, som är med någon glasartig stenart blandad och bebunden. Wallerius Min. 286 (1747). med prep. till. Mitt hierta är til titt / Så hårdt bebundet, at jagh håller them för ett. Spegel Tilsl. par. 149 (1705). — särsk.
a) i fråga om släktskaps- l. äktenskapsförbindelse; jfr LIERA, ALLIERA I a β. Konungarnar (i Sverige o. Danmark) wore bebundne med suågerschap. Brahe Kr. 16 (c. 1585). Huru twenne unge personer .. sigh för een rundh tijdh bebundet tillsammans i ächtenskapz lofwen. S. Petri i Växiö domk. akt. 1686, nr 195. — i sht i uttr. bebinda sig med, förena sig l. ingå förbindelse med l. träda i närmare förh. till. G. I:s reg. 2: 270 (1525). En Menniskia öfwergifwer sin Fadher .. och bebinder sigh medh en Qwinna. Forsius Esdr. 21 (1613). Igenom Gifftermål .. bebinda sigh medh sine Grannar. Schroderus Liv. 9 (1626). Celsius G. I 508 (1753, 1792). jfr: Tu Fadrens bild och rena glants / Med osz i Mandomen bebants. Lybecker 66 (c. 1715).
b) i fråga om politisk sammanslutning, refl.: ingå öfverenskommelse, ingå förbund, alliera sig. Ath wij åff ridderskapit .. med then meneman haffua här på nyyt bebundit oss til hopa och stå faste med huan annen j thet hulskap (dvs. huldskap) .. som wij hans N(åde) loffuat .. haffue. G. I:s reg. 7: 339 (1531). (Konungen af Danmark) bebinder sig med S(veriges) R(ikes) affsagde fiender. RP 1: 4 (1624). Schroderus Liv. 418 (1626). — i förb. hafva (ngn) sig bebunden, hafva till bundsförvant. (Det var af vikt för) Swäriges Chrono .. att hafwa een så mechtigh Churförste (som kurfursten af Brandenburg) sigh bebunden. RARP 7: 168 (1660).
4) [jfr motsv. anv. i fsv.] ingå, sluta, afsluta. Thå echteskapet .. wardt bebundet emellen junkar Birger och jungfru Marete. O. Petri Kr. 93 (c. 1540). Coeo .. Ingåå, vpretta, bebinda. Lex. Linc. (1640).
5) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] mer l. mindre bildl.: binda, snärja, fängsla, fjättra. Tu äst full medh bitter galla, och bebunden j wrongheet. Apg. 8: 23 (NT 1526). At man .. icke håller samweten medh sådana medel ting (dvs. likgiltiga ting) fången och bebunden. L. Petri Kyrkoord. 44 a (1571). Then medh synder är bebunden, / Blijr i evigt qvahl och pijn. E. Gripenhielm Vitt. 262 (c. 1670). Äre wi här på margahanda sett bebundne och lika som behefftade i band och boijor. Tå kommer Förloszaren at osz förlosza. Swedberg Sabb.-ro 71 (1705, 1710). Än han bebunden är med dödens hårda länker. Kolmodin Qv.-sp. 2: 474 (1750). Så har hon (dvs. trollkvinnan) .. bebundit .. prinsens själ. Fahlcrantz 3: 99 (1864; skämts. arkaiserande). — jfr SORG-BEBUNDEN.
6) binda (vid), begränsa l. inskränka (till); med prep. till. Ey heller kan then gudz tiänist, som i thet Nya testamenthet hollas skal(,) wara bebunden tiil nagett besynnerligit (dvs. särskildt) rum. G. I:s reg. 5: 172 (1528). Hela Meniskiärnes leffuerne skall wara en rätth gudz tiänist .. och thet kan ecke bebindis till kirkiorne. Därs. Menniskiones Lijffztijdh och dödzstund (äro) icke absolute .. determinerade och bebundne til något oryggeligit Måål. L. P. Gothus Likpred. öfv. O. Erici 27 (1615).
7) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] förplikta, förbinda. G. I:s reg. 1: 29 (1521). Closterlyffte .. bebinder til en fåfeng tiänist. O. Petri Klost. B 2 a (1528). Then ed och trohet, som the .. äre h. k. M:t med bebundne och förplichtede. RA 3: 174 (1593). Så måtte ock Stenderne lösas ifrå den Eedh, der med dhe sigh till H. M:tt bebundit hafwa. RARP V. 1: 176 (1654). Svenskan har sin särdeles art och egenskap, at man icke är bebunden til alla de latiners reglor. Salberg Gr. 21 (1696). Obligera, förplichta, bebinda. Swedberg Schibb. 286 (1716).
8) behäfta, belasta. Tijn helgon all medh syndha såår / woro iuu hårdt bebunden. Wivallius Dikt. 91 (1634). jfr: Bebunden .. Behäftad .. Denna mark är mycket bebunden med sten (dvs. stenbunden). Almqvist (1842). Dalin (1850). — särsk. [jfr GÄLD-BUNDEN samt lat. nexus] i fråga om skuld. Rijkett medh gieldh och skuldh bebundett. A. Oxenstierna Skr. 2: 44 (1612). Hos Eder war iag redan nu / Med mycken skuld bebunnen. Rydelius Vitt. 122 (1711). Arfvinges med giäld bebundne ägendom. Nehrman Inl. t. jur. civ. 323 (1729).
Spalt B 534 band 3, 1901