| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBLANDA beblan4da, i Sveal. äfv. 032 (bebla´nda Weste; beblànnda Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING.
— jfr OBEBLANDAD.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera föga br.) blanda l. uppblanda l. försätta (ngt med ngt); bemänga; äfv. oeg. Iach .. beblandar min dryck med grååt. Psalt. 102: 10 (1536). Jern beblandat medh leer. Dan. 2: 41 (Bib. 1541). Wijn medh watn beblandat. B. Olavi 1 b (1578). Kiöper man salt, wax .. och finner ther flärdh uti, så at thet mängdt och beblandat är. Lagförsl. 417 (c. 1606). Then Himmelska frögden .. är (på jorden) beblandat medh bedröfwelse. Muræus 1: 175 (1648). Gullet beblandas med Silfweret, och Silfweret medh Koppar. Risingh Kiöph. 46 (1669). När orden med detta granna (dvs. fina) och rena I måtteligen beblandes, giör det språket sötare och behageligare. Hiärne Orth. 24 (1717). Den säd som vid Vadstena växer .. (skall) vara .. med mycken villsäd eller landhafra beblandad. 2 RARP 5: 43 (1727). Grönstenen var en mörk spatachtig och med någon skimmer beblandad gråsten. Linné Gotl. 315 (1745). Så börjar han en ann (sång), hvars ton med gråt beblandas. Bellman 2: 144 (1783). Låt vara att äfven religiös tro är beblandad med tvifvel. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 92.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) i p. pf.: (delvis) uppfylld (med ngt). Och iach sågh som it glasshaff beblandat medh eeld. Upp. 15: 2 (NT 1526; gr. μεμιγμένην); jfr 1. Theras tunga är mykit beblandat medh wedsko och spott. B. Olavi 92 a (1578). Ehuru frimodigt hennes hjerta än var i detta sitt fasta förtroende til honom, så var det dock beblandadt med ödmjukhet och ärkänsla af hennes ovärdighet. Borg Luth. 2: 683 (1753). Fryxell Ber. 6: 495 (1833).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) blanda (med hvarandra), förena; jfr BEBLANDELSE 1. Beblanda en Äggeblomma, och Salt tilhopa. L. P. Gothus Pest. 91 b (1623). Vår-Råg och Korn beblandas på den magrare jorden. Hülphers Dal. 164 (1762). — särsk.
a) refl. B. Olavi 81 b (1578). Hiärne Förb. 17 (1706). Arseniken .. Beblandar sig med all metall, och gör gullet gråaktigt i brottet. Wallerius Min. 222 (1747). Björnståhl Resa 1: 310 (1771).
b) i p. pf. ss. adj.
α) blandad l. sammansatt af olika ämnen (jfr 8). Kommer samme siwkdom aff then öffuerflödige och beblandade wedsko vthi hoffuudh och hierna. B. Olavi 24 a (1578); jfr c. Menniskiorne .. äre beblandade Kroppar. Rel. cur. 41 (1682); jfr c.
β) omväxlande. Täcket och kransen (på vapenskölden) af blå, gul och svart färg beblandad. Schlegel o. Klingspor Ättart. 126 (cit. fr. 1677).
γ) ombytlig. Februarius .. 26 .. beblandat väder. Almanach 1638. Julius, war medh beblandat wädher. Gyllenius 174 (1651). Meyerus Almanach 1676, s. A 12 a.
δ) [jfr lat. temperatus, som förekommer både i denna o. en mot 1 svarande bet.] tempererad. (I Kochinkina) är dhet dhe Tree Sommar-Månader myckit warmt, men i September, October och November är Lufften mehrendehls beblandat. Rel. cur. 135 (1682).
c) [jfr TEMPERAMENT] (†) fysiol. Orsakerne til een sådan högh Ålder (som Metusalas) kunna wara .. Wärmans och Fuchtigheetens skiöna temperament eller måtteliga Bebländning. Rel. cur. 243 (1682).
4) (†) (otillbörligt) sammanblanda (flere saker med hvarandra l. ngt med ngt), ej hålla isär (det som bör skiljas), hopröra. KOF 1: 276 (1575). Christus wil at hans Rike och werldzligh Rike, skole wara vthi sina handlinger åthskilda, och icke beblandas. O. Martini Pred. D 4 b (1606). Besparingar .., som härflyta af dödsfall och Avancementer, .. böra (ej) beblandas med de andra Stadsens besparingar, vtan serskilt i Räkenskaperna vptagas. Arnell Stadslag 8 (1730; efter handl. fr. 1721).
5) (†) förblanda, förväxla. Woxen eller Oxen floden .. den han (dvs. denne författare) beblandat med Russa Flod. Rudbeck Atl. 3: 209 (1698).
6) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) blanda l. inblanda (ngt i ngt); jfr BEBLANDELSE 2. Forsius Min. 135 (c. 1613). Altså vthi Theologia, / Beblanda wij Philosophiam. Brasck Förl. son. H 3 b (1645). Watn beblandat / I Wijn. Stiernhielm Cup. intr. 12 (1649). Nordberg 1: 38 (1740).
7) [jfr lat. nova mala in republica miscere] (†) tillaga, ställa till, anstifta. Stempla och beblenda något onth In på riket. G. I:s reg. 3: 343 (1526).
8) (†) i p. pf.: sammansatt l. bestående (af olika saker) (jfr 3 b). En Regerande Herre hafwer vnder sigh itt Folck, aff mångahanda Handteringar beblandat. Fosz 589 (1621). — i förb. vara beblandad med, utgöra en blandning af, bestå af. (Kristus) steller osz för ögon sin Församblings Tilstånd, huru hon i Werlden är beblandat med goda och onda Menniskior. J. Matthiæ 1: 278 (1658). Salberg Gr. 31 (1696).
9) (numera knappast br.) förena, förbinda, förknippa. Gudfruchtigheet, ödmiukheet och ähresamheet beblandat med Tuchtigheet och Stadigheet. Brahe Oec. 9 (1585). Min welferd (var) med hans beblandat. Gustaf II Adolf 556 (1622). Med hvad last (dvs. möda) och besvär som dätt (dvs. biskopsämbetet) var bemängt och beblandatt. RP 8: 30 (1640). Den med en falsk och försåtlig politik beblandade .. fanatismen. Geijer I. 1: 116 (1818).
10) (numera föga br.) refl. med prep. med (jfr 3 a, 11 b, c o. 12), förr äfv. uti: blanda l. lägga sig i l. inlåta sig i l. på l. befatta sig med (ngt som man helst bör hålla sig ifrån); jfr BEBLANDELSE 3. Beblanda tigh vthi theras saker på Koperbergit thet minsta tu kan. G. I:s reg. 7: 236 (1531). Att wij hafwe kunnat sittia i roo .. och oss uthi andres trättor och olägenheeter inted beblandat. RARP V. 1: 283 (1654). At Fiscalen skal sig med medlen beblanda, tyckes (icke lämpligt). RARP 8: 148 (1660). Tillhålla presterskapet .., at icke .. beblanda sig med slika raisonamenter, som them .. intet angå. Swedberg Dav. § 2 (1713). (Ej) må .. någor, som blifver brukad til Tings-Notarius, beblanda sig med några tvister vid samma domstohl såsom Procurator eller Advocat för någon Part. Arnell Stadslag 51 (1730). Det är förargligt att se, huru en menniska som lefver af stadssqvaller och fronderi, äfvenväl beblandar sig med vitterheten. Tegnér 5: 237 (1821). Beblandar hon (dvs. den onda människan) sig med denna verldens goda, så hemfaller hon derigenom under verldsträldom. Thomander Pred. 2: 70 (1849). Svedelius Statsk. 2: 44 (1868).
11) låta komma i beröring l. förbindelse (med ngt l. ngn); vanl. i fråga om klandervärd förbindelse.
a) (†) tr. Det är förskräckligt illa, / Att med en gudlig bok beblanda spader fru. Remmer Tart. 9 (1821).
b) (mindre br.) refl. o. pass.: komma l. träda i beröring l. umgänge (med ngn l. ngt). Beblanda sig med illa kända personer. Dalin (1850). Cavallin (1875). Wieselgren Gm hvirfl. 1: 172 (1891). Deras själslif växer fritt utan att beblandas .. med andra människors, mottaga deras innehåll och gifva åt dem af sitt. H. E. Larsson i Nord. tidskr. 1892, s. 66. jfr: (†) Satanas .. beblandar sigh ibland Gudz Barn, och föregiffuer een stor Heligheet. Phrygius Him. lif. 65 (1615).
c) (föga br.) i fråga om förbindelse gm giftermål m. m., refl.: träda i förbindelse; ss. vbalsbst. -ning: förbindelse. Om the gotz (som svenskar ega i Danmark) oc wtrikis giptermaal .. Tickes oss .. nyttucht wara ath met wtlenskom sker then minste beblandningh som ske kan. G. I:s reg. 1: 263 (1524). (Ingen) truges .., at han medh gifftermål skal sigh medh oss (plebejer) beblanda. Schroderus Liv. 141 (1626). Denna af honom (dvs. J. III) ogillade beblandning (dvs. giftermål mellan ofrälse män o. adliga kvinnor). Forssell Hist. 1: 129 (1869). jfr: I .. Kemiträsk finner man knappt spår till en beblandning med Karelare. Castrén Resor 1: 156 (1842).
12) [jfr motsv. anv. i d. samt t. sich vermischen, lat. miscere se alicui, gr. μχϑῆναι] i fråga om könsumgänge, refl.: hafva köttsligt umgänge (med ngn); ss. vbalsbst. -ning: könsumgänge; oftast i fråga om olofligt umgänge; jfr BEBLANDELSE 4 a. At tu icke läter tin booscap haffua beblandning medh annor diwr. 3 Mos. 19: 19 (Bib. 1541). Om en man ligger när een quinno, och beblandar sigh medh henne. Därs. 20. Uti Ächtenskapet tillåtes .. skilnadt, när Man eller Quinna .. bepröfwas hafwa, under warande Ächtenskap, beblandat sig med någon annan, och Hoor bedrifwit. Kyrkol. 16: 6 (1686). Beblanda the sig efter fästning med hvar annan. MB 9: 2 (Lag 1734). Hvar och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden. 2 Mos. 22: 19 (öfv. 1893).
Spalt B 537 band 3, 1901