Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDEL, sbst.1, m.; best. -en (Bureus Kon.-styr. A 5 b (1630)); pl. bedlar (bedela Grubb 15 (1665)).
Ordformer
(bel-, se ssgrna)
Etymologi
[fsv. biþil, bedhil, motsv. sv. dial. bel (Rietz, Rääf Ydre 1: 103 (1856; pl. belar), Gaslander Wässbo 6 (1774; pl. belar)), ä. d. bedel, nor. bidel, bedel, beel, isl. biðill, fht. pitil, mht. bitel, af den i BEDJA ingående stammen o. det germ. suffixet -ila, hvilket föreligger i BINDEL, BÖDEL, GÖRDEL m. fl. Med afs. på bortfall af d i bel- jfr BALE o. BEDLA]
(†) friare; jfr BEDLARE. Procus frijyare, bedhel. Var. rer. 11 (1538). Effter begge hennes Bedlar woro mechtige, så kunde hennes Fader icke frijt bortlofwa henne. Schroderus J. M. kr. 66 (1620). Alla Bedela rijka, alla Fångar fattiga. Grubb 15 (1665; ordspr. innebär, att alla friare gifva sig ut för att vara rika, liksom alla fångar, för att slippa med så billig lösepenning som möjligt, säga sig vara fattiga; jfr Kock i Medeltidsordspr. 2: 125 1892). [jfr ä. d. alle ære bædle riighe oc fangher fattighæ]; jfr Sv. ords. A 2 a (1604; se under BEDLARE). Fasciculus (1677, 1690).
Ssgr: BEDEL- l. BEDLE-GRANN. (bedele- Bedlegr. 10 (1647). bedla- Verelius Ind. (1681, under billings mey). bele- Rudbeck Atl. 2: 469 (1689)) (†)
1) granntyckt med afs. på friare. Visb. 1: 36 (1572). Bedelgrannom Jungfrum och Pijgom, som gifwa korgen åth ährlige och redelige Män. Alle Bedlegrannas Spegel 2 (1647). Then Pijga som är Bedelegran, / Får alment en elaak Man. Därs. 10. Bedelgranna mör. Wexionius Vitt. 370 (c. 1680). jfr: När man altförmycket är Belegran, och kan aldrig finna en (make l. maka) som är i alla stycker så fullkomlig, som man will. Rudbeck Atl. 2: 469 (1689).
2) sannol.: grant klädd för att få friare. Een Jungfru, som så bedelgran / Blier sluskot strax hon får en Man. Lucidor Hel. Qq 2 a (c. 1674). —
-SNACK. (bele-). Bele-Snack .. om Gifftermåhl och Frijerij åthskilleliga Lustige Discurser. J. Chronander (1649; boktitel).

 

Spalt B 562 band 3, 1901

Webbansvarig