| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖDEL bø4del, sällan 32 (bö´del Weste), m.||ig., i bet. 5 m. l. r.; best. -n ((†) -el(l)en 1533—1759; -dlen 1773—1788); pl. -dlar ((†) -elar 1527—1593; -eler GR 7: 560 (1531); -dler 1526—1622).
1) (numera vanl. med viss högtidlig anstrykning l. med bibegrepp af grymhet o. d.; jfr 2) person som är anställd för att afrätta missdådare l. (förr l. i fråga om förh. i vissa främmande länder) på dem verkställa kroppsstraff l. tortyr (äfvensom utföra vissa andra ss. vanhederliga ansedda sysslor); jfr BÖFVEL 1, SKARPRÄTTARE, MÄSTERMAN; i ä. tid stundom måhända väsentligen likbetydande med: fångknekt l. dyl. Hans herre .. antwardade honom bödhlener j hender, till tesz thet war alt betalat som han honom skyldogher war. Mat. 18: 34 (NT 1526; Bib. 1917: i fångknektarnas våld). Thenne (”bödelsdrängen”) .. hielper .. wiliogt bödlenom slå hundar, ther aff han intet annat haffuer, än spott och skam. PErici Musæus 2: 214 b (1582). Then som icke wil lydha Fader och Modher, han moste lyda Bödelen. PJGothus Luther Sät H 6 b (1593). At .. illa hantera mig och slå mig, som en Bödel. Ekelund Fielding 351 (1765). Bödelns yrke har hos de fleste folk varit betraktadt som ärelöst. Rydberg Frib. 225 (1857).
2) mer l. mindre bildl. l. i öfverförd anv.; i sht förr stundom liktydigt med: plågoande, tyrann; äfv. om sak (vid personifikation). Wille än gudh straffa sitt clerekrij, thå skulle wij ey begiere at wara hans bödhelar. OPetri PEliæ d 2 b (1527). En afwundz full .. är .. sin egen Bööl. Palmcron SundhSp. 181 (1642). Midt i djupet af sitt elände ömmar ännu den arma qvinnan för sin bödel (dvs. förförare). Blanche Jernbär. 34 (1847). — jfr PLÅGO-BÖDEL.
3) [jfr d. dial. (Bornh.) bølen maa vide hvor han har det, mnt. dy schal de böddell halen, äfvensom motsv. anv. af t. henker] (†) eufemistiskt för djäfvul; jfr BÖFVEL 2; i förbannelser o. andra kraftuttryck. Ett kors och ett streck, vete böln hvad det heter (dvs. betyder). SElfvius (1669) hos Castrén StormaktstDiktn. 96. Taag mihg En Bööl (dvs. bödeln)! Lucidor (SVS) 164 (1671). (Hon) Bedt dem för tusan bödlar ränna. Lidner 2: 93 (c. 1790). EStaaff i VLitt. 1: 134 (1902).
4) [mest under formen böl; jfr motsv. anv. af eng. hangman] (†) ”knöl”, kältring, fähund, ”rackare”. Sköött så Hanss hene i snön omkull, så sade hon Gudh skenne tin bödil. BtSödKultH 12: 82 (1598). Håcken tunger bööl! / han haar wäll i dagh så fylt sigh mz ööl. Asteropherus 45 (1609).
5) (†) entomol. skalbaggssläktet Cantharis Lin., flugbagge. Retzius Djurr. 83 (1772). Bödlar, Cantharides, nog grymme at icke skona sit eget slägte. Fischerström Mäl. 207 (1785). Dalin (1851; angifvet ss. ”gammal” benämning på spanska flugan).
-STUGA. (†) bildl.; jfr BÖDELI. Hwar dag af deras hus (dvs. i ett sådant hem där hustrun är en furie) en bödel-stugu giörs, / Där idel hugg och slag, gråt, låt och bannor hörs. ÖB 41 (1712). —
-SVÄRD, se B.
-HAND. (bödla- Topelius) Schultze Ordb. 1736 (c. 1755). Ve mitt land, som jag gifvit i bödlahänder! Topelius Vint. III. 1: 267 (1862, 1896). —
-KNEKT. jfr -DRÄNG, äfvensom BÖFVELS-KNEKT; ofta mer l. mindre bildl. l. i öfverförd anv. (Ivan den förskräcklige) drogh .. nedh aff Slottet, medh sina öffuermåtton många Mördare och Bödhelsknechter, vthi fulla Rustningar. Petreius Beskr. 2: 67 (1614). —
-KNOTA. (knappast br.) Den öfversta knotan i halsen, som sitter näst intill hufvudet på oxar, kallas bödels knotan af bönderna (i Sverge). Linné Diet. 2: 204 (c. 1750). —
-KOTA. (i folkskpr. i vissa trakter) = -KNOTA. Landsm. XVIII. 6: 127 (1901; från Skuttunge i Uppl.; med uppgift att denna kota vid slakt alltid kastas bort). —
-KÄRRA. OSPT 1686, nr 11, s. 7. (Marie Antoinette) fördes .. baklänges på bödelskärran (till giljotinen). Leopold (1793) i 2Saml. 8: 99. —
-NAMN. (bödel- 1792) Forsuarilse breff for Thomas i Quarerijd for thett Bödels nampn som honum forwittis. GR 9: 92 (1534). —
-PLÅGA. (†) = -MARTER. Sinnet (blir) intagit af bödelsplågor och frätande agg. Dalin Arg. 1: nr 7, s. 5 (1733). —
-SVÄRD. (bödel- 1596—1891) jfr BÖFVELS-SVÄRD; äfv. mer l. mindre bildl. PErici Musæus 2: 292 a (1582). The Hästskoor som aff Bödelsswärd smidde warda, skola göra snälle och hurtige Hästar. Hildebrand MagiaNat. 124 (1654). Han måste luta sitt oskyldiga hufvud under bödelssvärdet. Fryxell Ber. 2: 90 (1826). —
-YXA. jfr -BILA. Lagerström Bunyan 2: 221 (1727). Dö på stupstocken under Bödels-yxan. GT 1788, nr 91, s. 3.
C (†): BÖDLA-HAND, se B. —
D (†): BÖDLARE-NÄSTE. = BÖDEL-STUGA; jfr BÖDELI. (Barnalärarna sitta) torftige, toma och hungrige uti sina Schole-stugor, jag säger väl Scholestugor, men snarare pinorum, bödlare nästen ock värkstäder. Lundberg Paulson Erasmus 127 b (1728).
Spalt B 4851 band 5, 1925