| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEDRÖFVAD bedrø4vad, i Sveal. äfv. 032 (bedr`övad Almqvist), p. pf. (af föreg.) ss. adj. ((†) superl. bedröfvadast Lagerström Bunyan 2: 47 (1727)).
1) [jfr ä. t. ein wetter das den himmel mit wolken betrübt samt ä. holl. bedroefd] (†) mulen, kulen, dyster, mörk. När Ansichtet är bedröffuat och mörkt. B. Olavi 28 b (1578). Schwartz Almanach 1646, s. A 7 a. Then Bedröfwade och Melancholiske Hösten. Meyerus Almanach 1672, s. B 2 b. En dunkel, bedröfvad dag. Eurén Cora 2 (1794).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] sorgsen, djupt nedslagen, mycket ledsen; jfr BEDRÖFVA 3. Han var djupt bedröfvad öfver sin sons död. Flickan var mycket bedröfvad öfver att hon hade rifvit sönder sin klänning. Thå sadhe Jesus .. Min siäl är bedröffuat in till dödhen. Mat. 26: 38 (NT 1526). Wij sörie och äre bedröffuade thå woro wener skilias jfrå tesse werldenne. O. Petri Handb. F 2 a (1529). Tå war Dauid bedröffd at Herren så sönderreeff Vsa. 2 Sam. 6: 8 (Bib. 1541). Min ande är j migh bedröffuat. Psalt. 143: 4 (Därs.). Prästerna (skola) .. lära sig, huru som .. Siuke och Bedröfwade .. bäst kunna .. hugswalas. Kyrkol. 17: 9 (1686). Mitt hjerta är bedröfvadt / För all den synd och ondska jag föröfvat. Ps. 1819, 178: 3. En bedröfvad uppsyn. Almqvist (1842). Riddaren önskade nu god natt åt priorn, som i hjertat var bedröfvad öfver hans hårdhet mot den lille pilgrimen. Rydberg Sing. 62 (1865). Se bedröfvad ut. Cavallin (1875). Bedröfvad in i själen. Berndtson (1881). jfr HALF-, HÖGT-, O-BEDRÖFVAD. — särsk.
a) (föga br.) med prep. af i bet. på grund af. Han wart bedröffuat aff talith, och gick söryandes tädhan. Mark. 10: 22 (NT 1526). Jag blir altför bedröfvad af denna liumheten. Dalin Arg. 2: 15 (1754).
b) [jfr holl. bedroefde weduw] (†) i förb. bedröfvad änka (l. änkling) o. d., om person som har sorg efter sin make (l. maka): sörjande änka (l. änkling). Stiernman Riksd. Bih. 102 (1547). Thenna .. kranckheet .. leekte lijfuet vthur henne (dvs. Moreti hustru) och giorde .. Her Moretum .. til en bedröffuadt man och Enckling. Wallius Tv. likpr. 148 (1629). Mahlin Ellertz(,) Sahl. Lars Wivallij effterlåtne bedröfwade enckia. Schück Wivallius 265 (ss. underskrift under bref fr. 1669). Sorgen blir intet gammal hos den bedröfvade änklingen Lysander. Dalin Arg. 2: 261 (1734, 1754). Lenngren 93 (1795).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., nt., ä. holl. o. ä. t.] (†) bedröflig, sorglig, bekymmersam. Besinna hwilkit jtt vselt och bedröffuat liffwerne är j thesse werldene. O. Petri Handb. s. C 3 b (1529). Vi .. hafve förnummedt sörgelige och bedröfvede tidender om .. vår elskelige käre her faders dödelige afgång. RA 3: 151 (1593). Vthi thenna närwarande bedröfwade och fahrlige tidhen. Schroderus Uss. C 3 b (1626). Fullmånan warder osz then 4. kl. 5. F. ett bedröfwat Spectacul för ögon ställandes, nemligh een fulkomlig Månans Förmörkelse, som bläst och regn förorsakar. Freund Almanach 1653, s. A 16 b. Af egen bedröfvad erfarenhet. 2 RARP I. 2: 273 (1720).
Spalt B 595 band 3, 1901