| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEDRÖFVA bedrø4va, i Sveal. äfv. 032 (bedrö´fva Weste; bedr`öva Almqvist), v. -ade; jfr BEDRÖFVAD. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.); -ARE (†, Wallius Tv. likpred. 83 (1628), Lex. Linc. (1640, under conturbator)).
1) [jfr motsv. anv. i fsv. samt ä. t. rettig betrübet das hirn] (†) förvirra, omtöckna. Är menniskionnes watn swart j kållesiwkon (dvs. frossan), betydher hoffuudwerck, och bedröffuar all sinnen. B. Olavi 196 a (1578).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) oroa, plåga, besvära. Iach bedröffuas på alla sidhor. Mess. 1531, s. B 4 b. Wij .. befunne, att thette Konungerijke .. medt .. tyrannij beswäredt och bedröffuedt war. G. I:s reg. 17: 609 (1545). Tå huffuuet är krankt bedröffuas all lemmarna. Sv. ords. C 6 a (1604). När jag af Helwetes skaran bedröfwes, .. / Tå ber jag, at tu mig swagan täcks stärcka. Lybecker 135 (c. 1715). De qval som oss bedröfva. J. G. Oxenstierna 1: 91 (1805); jfr 3.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (mest i skriftspr.) göra ledsen, göra sorgsen; jfr BEDRÖFVAD 2. Om .. iach bedröfuar idher, hoo är thå then som fröghdar mich ..? 2 Kor. 2: 2 (NT 1526). Ach bannadt blij .. Aeneas som oss röfwat / Wår Dråttning sååt(,) med låth och grååth har Rijket wårt bedröfwat. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 125 (c. 1669); jfr 2. Höghädle Fru, fast Gudh Eer haer bedröfwat, / Ok Döden Makan röfwat. Lucidor Hel. X 4 b (1672). Man bör achta sig at onödigtvijs bedröfva Folck, och bör taga deel uti deras bekymmer. Ehrenadler Tel. 956 (1723; fr. affliger); jfr 2. Denna nyhet bedröfvar mig på det högsta. Dalin (1850). Ändå / finnas få, / hvilka .. / gladt så många, som jag gladt, / och så få, som jag, bedröfvat. Lybeck Dikt. 1: 142 (1890). — särsk. [jfr motsv. anv. i holl.] (numera föga br.) i p. pr. ss. adj.: som bedröfvar, bedröflig, nedslående, sorglig. Den högt vuxna riksgälden gaf vissa ledamöter anledning till bedröfvande målningar af en så trängande nöd. Adlerbeth Ant. 1: 142 (c. 1792). Tanken på döden, långt ifrån att vara bedröfvande borde vara den ljufvaste och gladaste af alla. Hagberg Pred. 1: 27 (1814).
4) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera mindre br.) refl.: blifva (l. vara) bedröfvad l. sorgsen l. ledsen l. nedslagen, sörja. Thet offer som tu haffuer lerdt, / thet hierta som bedröffuar sich. O. Petri Handb. F 4 b (1529). Hwadh (dvs. hvarför) bedröffuar tu tigh mijn siäl, och är så oroligh j migh? Psalt. 42: 6 (Bib. 1541; öfv. 1897: är du så bedröfvad). Känna swagheter, fel och synder, och sedan af ett botferdigt hierta ångra och bedröfwa sig deröfwer. Carl XI (1690) hos Nordberg 1: 11. Wänner, som bedröfwen Er, / At se i mull Er kiära. Rydelius Vitt. 34 (c. 1700). Än syns hon tankfull, tyst och rörd, och sig bedröfvar, / Än glädjen skämtande i tal och ögon ler. J. G. Oxenstierna 5: 121 (c. 1817). Det är icke värdt att bedröfva sig öfver det. Dalin (1850). När min ande hemligt sig bedröfvar. Böttiger 2: 280 (1857). Wirsén Visor 119 (1899). — i numera obr. förb. The .. skola bedröffua sigh om honom, såsom man bedröffuar sigh om itt första barn. Sak. 12: 10 (Bib. 1541). Undhersåtherna (böra) icke mehra öfwer sine Uthlagor .. klagha, än .. een Åkerman sigh ångra och bedröfwa må af een godh åhrswext, effter sitt anwändhe arbethe. RARP 4: 286 (1649). Tänk vidare efter, om din broder hafver något emot dig .., någon kallsinnighet att bedröfva sig åt. Wallin 1 Pred. 2: 358 (c. 1830).
5) [jfr fsv. bedrövas o. ä. d. bedrøves i motsv. anv.] (numera mindre br.) bedröfvas ss. dep. = 4. Thå kom Jesus .. på then platzen som kallas Gethsemani .. och begynte bedröffuas och ängslas. Mat. 26: 37 (NT 1526; öfv. 1883: bedröfvas). Lugere .. Bedröfwas, Sörija. Verelius Ind. 110 (1681). Man .. bedröfvas at läsa eller se huru alt här i verlden tillgår. Höpken 1: 255 (1771). Säg, när du bedröfvas: / ”Nu är min sorgetid ..” Ps. 1819, 240: 5. Lundell (1893). — i numera obr. förb. Wij (skola) icke alt for mykit söria och bedröffuas ther aff at wore wener äre framledhne. O. Petri Handb. G 3 a (1529); jfr 3.
Spalt B 593 band 3, 1901