Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÖF, adj.
Etymologi
[af nt. dröve, mörk (mnt. drove, fsax. drōƀi), motsv. t. trübe; jfr BEDRÖFVA, DRÖFVELSE m. fl.]
(†) mörk, dyster. Jagh sitter nu beklemd aff dröfwe tankar. Lucidor (SVS) 6 (c. 1670).

 

Spalt D 2276 band 7, 1922

Webbansvarig