Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEEDA, v.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. ED, r. l. m.; jfr mnt. o. t. beeiden, ä. holl. beëeden]
(†) = följ., särsk. i bet. 2. Du mången gång förut beedat löfte brutit. J. G. Hallman Vitt. 120 (c. 1756).

 

Spalt B 605 band 3, 1901

Webbansvarig