| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFARA befa4ra, i Sveal. äfv. 032 (befa´ra Weste; befàra Almqvist), v.2 -far, -for, -foro, -farit, -faren. vbalsbst. -ANDE, -ING (i bet. I 3).
I. [liksom d. befare af nt. befaren, t. befahren, motsv. holl. bevaren] fara l. färdas l. resa på l. öfver l. genom l. i. — jfr BEFAREN.
1) (mindre br.) med afs. på land, trakt osv. som man i visst syfte genomreser: besöka (hvarje särskild del l. olika delar af); jfr BERESA. Befara en ort, Peragrare locum. Schultze Ordb. 1061 (c. 1755). Han (dvs. Satan) land och haf befarit / Från norr till söder. J. G. Oxenstierna 4: 295 (1815). Det lifliga och målande i framställningen af de flera romantiska trakter han befarit. Tegnér 5: 287 (1822). Vinköpare .. befara dessa trakter. Geijer I. 3: 126 (1825). (Resepredikanten) befor landsbygden. Sällberg Långvedsbr. 28 (1894).
2) (i sht i skriftspr.) med afs. på kommunikationsled till lands l. vatten: färdas på l. öfver, begagna ss. trafikled, trafikera. Befara en ström. Möller (1790). Den icke längesedan banade landsvägen .. var .. svår att befara. Castrén Resor 1: 99 (1852). Den beundransvärda skicklighet, hvarmed öfvade lotsar veta att befara ganska höga och vådliga forsar. Düben Lappl. 97 (1873). (Randsfjorden) är en vigtig flottningsled och befares af flere ångbåtar. NF 13: 708 (1889). Att kunna befara jernbanorna med stora och tunga tåg. SD(L) 1901, nr 116, s. 3. jfr HAFS-BEFARANDE. — särsk. i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: trafikerad. Den mest befarna af de fyra segellederna. Palmblad Geogr. 87 (1835, 1851). Den mycket befarna väg, som följer flodens venstra strand. Snellman Tyskl. 98 (1842). Det mest befarna vatten på jorden, den s. k. Engelska kanalen. Torpson Eur. 1: 21 (1895).
3) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] bergv. med afs. på grufva, bruk o. d.
a) nedstiga i (en grufva). Grufvan är så beqväm att befara, att till och med fruntimmer sommartiden icke sällan besöka densamma. E. Erdmann i Tekn. tidn. 1871, s. 43. Här i landet ”befaras” grufvor allmänt på stegvägar, då fyndigheterna ega brant stupning(,) och på trappvägar, då stupningen är flack. Wetterdal Grufbr. 282 (1878). Bloss .. äro .. mycket lämpliga för befaring af vidöppna grufvor, och särskildt vid besigtning af dylika. Därs. 322.
b) för inspektion besöka (en grufva), inspektera, besiktiga; i Finl. äfv. med afs. på bruk o. d. Befara Grufvor säges, då de af Bergsbetjeningen beses. Rinman (1788). Att .. Vid befaringar af grufvor och vaskerier .. underrätta sig om de under arbete varande grufvors och vaskeriinrättningars beskaffenhet. FFS 1871, nr 27, s. 6. Att besigtiga en grufva kallas att befara henne. Uppf. b. 3: 138 (1873). Inspektioner och befaringar af bruk, verkställda år 1875. Hultin Bergshandt. i Finl. 36 (1896).
II. [jfr ERFARA, FÖRFARA samt BEFAREN 2 b] (†) erfara, få veta. P. J. Rudbeckius Starcke A 6 a (1624). Effter som han bäst kan befara, hvadh dee Pollniske och Tyske sakers beskaffenheet fordrar. RP 5: 146 (1635).
Spalt B 629 band 3, 1901