| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFORDRARE befω4rdrare l. -fω4d-, i Sveal. äfv. 0302 (befo´rdrare Weste; befòrdrare Almqvist), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
person som befordrar.
1) till BEFORDRA, v.1 4 a: befrämjare, främjare. Rydelius Förn. Föret. § 3 (1718, 1737). Tonkonsten (vid Uppsala universitet) fick sin förste befordrare i Gustaf II Adolf. M. B. Swederus i NF 16: 1496 (1892). jfr: (Floden) varder .. (i samma mån dess fallhöjd minskas) ock förr segelbar samt en mägtig befordrare af samfärdseln. Svensén Jorden 35 (1884). — jfr VETENSKAPS-BEFORDRARE m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera knappast br.) till BEFORDRA, v.1 4 b: gynnare; särsk. i dedikationer o. d. Mine gunstige Wänner och Befordrare. L. P. Gothus Likpred. öfv. J. Claesson 1 (1611). The .. Grefwar, Frijherrar, samptlige Ridderskap och Adel, Mine Nådige Herrar, Mächtige Patroner och Gunstige Befordrare, Är thenna Wapnbook .. dedicerat. H. Keyser Vapenb. Dedik. (1650). När Elisæus såg thenna sin trogna lärofader och gunstiga befordrare (dvs. profeten Elia). Lange Likpred. öfv. Norby 8 (1744). Mägtige Gynnare och Befordrare! Kexél 1: 41 (1776). Linné vördade grefve Tessin såsom sin förnämste befordrare. Crusenstolpe Mor. 4: 146 (1841).
3) (†) till BEFORDRA, v.1 5: förespråkare. Beder jagh M(in) B(roder) att hann vill .. honom för een gunstigh befordrare och intercessor hooss Kon. M:t vara. Oxenst. brefv. 5: 43 (1613). Förfarenheten viste nyttan och nödvändigheten af Befordrare och Förspråkare hos verldsliga Konungar och Domare. Botin Hem. 2: 89 (1756, 1789).
Spalt B 663 band 3, 1901