| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFREDIGA, äfv. BEFRIDIGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(†) — jfr föreg.
1) = BEFREDA 1. Att E. K. M:tt må för myckit öfwerlopp och klagemåhl wara befredigat. RARP 4: 512 (1650). Marknadsplatzens befredigande från vanfrägdadt folck. Rääf Ydre 4: 391 (1756). — särsk. [jfr t. mit lebenden hecken befriedigt] = BEFREDA 1 c α. Een haage .. hwilken iagh .. befredigat. Växiö domk. akt. 1685, nr 55.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] = BEFREDA 2 a. Til sitt Rijkes .. Roo och Befredigande. Rel. öfv. exped. på Fyen o. Seeland 1658, s. B 2 b.
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] tillfredsställa. Jagh .. lät mig hwarcken heligt eller Söckent förtryta, att gifwa bådhe (dvs. såväl) officerare och Ryttare, som bonde gehör, hielpandes dem altijdh så af, som iag sågh kunna befridiga och Contentera dem. G. O. Stenbock i HSH 31: 365 (1662). — särsk. [jfr t. seine gläubiger befriedigen; jfr äfv. ä. d. befredige] förnöja l. godtgöra l. betala (ngn som har ngt att fordra); jfr BEFREDA 2 d. The Tydske Ryttere .. ähre befredigede för theris restende (dvs. resterande) lön. H. C. Horn i HSH 36: 195 (1579). Att E. K. M:tt them (dvs. knektarna) .. med Clede och penninger affbetale och befredighe lather. Dens. Därs. 200. Stiernman Com. 1: 698 (1617).
Spalt B 670 band 3, 1901