| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFRÄMJA befräm4ja, stundom -frä4m-, i Sveal. äfv. 032 (befrä´mja Weste; befr`ämja Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -AN (numera föga br., Växiö domk. akt. 1677, nr 189, Ödmann Str. förs. II. 2: 162 (1803), Rydqvist SSL 5: 15 (1874), SAOL (1874, 1889) m. fl.), -ANDE, -ELSE (numera föga br., Phrygius Him. lif. 158 (1615), Dalin Arg. 2: 85 (1734, 1754), Sv. o. t. handlex. (1851, 1872) m. fl.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA
1) (†) föra l. hjälpa l. bringa (ngn l. ngt) fram (till ngt); förhjälpa (till); jfr BEFORDRA, v.1 2. Gudh .. hafwer .. henne ifrån all långligh siukdom och swagheet til een ewigh sundheet och starckheet befrämiat. Phrygius Likpred. öfv. Malin Rosengren A 5 a (1608). Att .. befrämja de inrikes Koppar Manufacturer till bättre åtgång. Stiernman Com. 5: 706 (1698). At inkalla then fremmande, och befremjan til bestelning och heder, när infödningen ju (lika) så god och nyttig är, si thet är oskäligt. Swedberg Schibb. 303 (1716). Öfverhetens eftersyn, väl utmätt belöning (m. m.) .. befrämja dem (dvs. dygdens frukter) til växt och mognad. Tessin Bref 2: 181 (1754). Ödmann Str. förs. 4: 336 (1822). — särsk. motsv. BEFORDRA, v.1 2 d. Hans (dvs. tjufvens) befrämjande till arrest. Flintberg Lagf. 5: 547 (1803).
2) [jfr FÖRFRÄMJA i motsv. anv.] (†) med personobj.: befordra (till högre ämbete o. d.); jfr BEFORDRA, v.1 2 e, 3. Växiö domk. akt. 1680, nr 26. Ulpho hade warit Abbot uti Warnhems Closter, och blef ther ifrån befrämjader til Biskops Ämbetet i Skara. Spegel Kyrkohist. 2: 280 (1707).
3) (i sht i skriftspr.) med (i sht mer l. mindre abstr.) sakobj.: främja, befordra, (verksamt) bidraga till; såväl med personligt som med sakligt subj.; jfr BEFORDRA, v.1 4. Alt gott må styrckt och befrämiat warda. Handb. 1614, s. 22 a. Bedia, om alt thet, som både then timmeliga och ewiga Wälfärden befrämia .. kan. Kyrkol. 12: 1 (1686). Han skulle för all ting lära sig dantza wel. Thet skulle mykit befremja hans lycko och vpkomst. Swedberg Schibb. 466 (1716). Bevaka och befrämia Kongl. Maij:ts och Rikets interesse. 2 RARP I. 2: 276 (1720). En lindrig Mercurial-Cur .. (har) befrämjat svettdrifvande medlens värkan. J. H. Engelhardt i Veckoskr. f. läk. 5: 30 (1784). Salig den, som vill befrämja / Samdrägt, enighet och frid. Ps. 1819, 217: 8. Värna vår frihet och befrämja vår utveckling. L. De Geer i Prop. t. riksd. 1862—63, nr 61, s. 38. Ryssland .. befrämjar sin egen export med premier och billiga järnvägsfrakter. Forssell Stud. 2: 434 (1888). Befrämja (o Gud) hvarje godt verk. Handb. 1894, s. 24. — särsk.
a) (numera föga br.) med afs. på ngt som icke betraktas ss. godt l. önskvärdt. När orätt och synd skal befrämjas. Ps. 1695, 32: 2 (jfr 7 slutet); jfr Ps. 1819, 121: 2. Denna imitation, som befrämjas af Svenska härmningslusten. Askelöf Min. 8 (1834). Den strid, hvars .. utgång förorsakade (eller åtminstone befrämjade) Verelii död. Atterbom Minnest. 1: 190 (1847).
b) (numera föga br.) med konkret obj. (jfr 4): främja l. befordra utvecklingen l. blomstringen osv. af (ngt); bringa till förkofran. Fädernesslandzens Conservation och befrämmiellsse. RARP 2: 30 (1633). Han (dvs. konungen) .. må .. hägna och befrämia Christi kyrckia och församling. Handb. 1693, s. 80. Befrämja (o Gud) Christi Rijke. Ps. 1695, 76: 9; jfr Ps. 1819, 325: 9. Konung Gustaf Adolph .. war betenckt vppå, at på alt sett befrämja wårt moders mål. Swedberg Schibb. c 4 a (1716).
4) [jfr FRÄMJA i motsv. anv.] (†) med personobj.: understödja l. bistå (ngn), vara (ngn) till hjälp l. gagn; jfr BEFORDRA, v.1 4 b α. Store befrämie de små, den högre skal hielpa den lägre. Stiernhielm Herc. 461 (1668). Lallerstedt Dygdel. 85 (1746). Jakob Ulfsson hade uti många år .. sökt befrämja Danmarks konung. Fryxell Ber. 2: 227 (1826). jfr: Min gunstigh Frw och befremmerska. P. Jonæ Likpred. öfv. Trolle 1 (1620).
5) (†) med personobj.: anbefalla, rekommendera; jfr BEFORDRA, v.1 5. Jag skal befrämja dig hos honom til det bästa. Pfeif De habitu 23 (1713).
6) (numera föga br.) fortskaffa; jfr BEFORDRA, v.1 1. Pock, att få .. / .. ”förädla” och till krogen fort / Befrämja det af Gud till näring gifna. Franzén Skald. 6: 241 (1838). Befrämja ett bref till sin egare. Almqvist (1842; anf. ss. mindre br.).
7) (†) bringa till stånd, genomföra, utföra, verkställa; jfr BEFORDRA, v.1 6. Hwad himlen har befalt, det lärer han och befrämia. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 118 (c. 1669); jfr 3. (Isl.) Fremia Blot .. Sacrificia procurare, Befrämia Offret. Verelius Ind. 81 (1681). jfr: (Äggen) måste .. vara befruktade, om de skola befrämja fortplantningen. Julin Intr. i VetA 1792, s. 12; jfr 3. — öfva, föröfva, begå. (Medan) Lappdrängen .. våldtägt med henne befrämjat. Flintberg Lagf. 5: 371 (1803).
8) (†) intr.: sträfva, verka (i visst syfte). (Expeditionschefen) låter .. sig angelägit vara, at .. befrämja derhän, at den sanna krigs-äran .. måtte .. blifva en allmänt rådande känsla. Regl. f. fl. 1796, s. 7.
Spalt B 685 band 3, 1901