| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFÄLHAFVARE befä3l~ha2vare, äfv. 04~ 100, stundom 30~200 (befä`lhafvare Weste), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) [jfr motsv. anv. af t. befehlshaber] (†) till BEFÄL 1: befallningshafvande. Våre (dvs. konungens) Befählshafvare i Landsorterne. 2 RARP I. 2: 342 (1720). Befälshafvarne i de orter, der sådana (lag-)öfverträdelser lemnades ostraffade. Strinnholm Hist. 3: 860 (1848; om Fredrik Barbarossas ståthållare).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (i sht mil. o. sjöt.) till BEFÄL 3 b, c: som för befäl l. innehar kommando öfver större l. mindre (trupp)afdelning l. öfver fartyg l. fästning; chef, anförare, befälhafvande; äfv. i öfverförd o. bildl. anv. RA 1: 432 (1545). Någre höfvidzmän och befallhaffuare. Brahe Kr. 4 (c. 1585). Hwilken befähl-hafware eller gemeen, gifwer Fienden någon kundskap. Krigsart. 1683, art. 77. Öfwerste Befählhafwarens tilstånd. Sjöart. 1685, art. 258. Befählhafvaren vid Regimentet. Krigskolleg. bref 30 Mars 1724, s. 1. Ähran för (ett lyckadt företag blifver) .. fördeld Befählhafvaren och Soldaten emellan. Richardson Krigsvet. 1: 9 (1738). Hvar Hufvudman (blef) inom sin tropp Befälhafvare i krigstider och domare i fredliga tider. Schröderheim Rob. 79 (c. 1794). (Med) kommandomål .. förstås sådana, som konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös omedelbarligen besörjer. RF 1809, § 7. (Riksrätten skall bestå af bl. a.) högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagde eskadern af arméns flotta. Därs. § 102. Befälhafvare å till utrikes ort gående handelsfartyg. Gynther Förf. 2: 47 (1852). Efter slutad Gudstjenst aftackas kyrkoparaden af befälhafvaren. Tj.-regl. 1858, 2: 184. Befälhafvare för inre bevakningen (vid straff- o. arbetsfängelse). SFS 1860, nr 68, s. 5. Man ser många hufvuden, men icke en egentlig befälshafvare. Bremer G. verld. 1: 116 (1860; om den schweiziska reformationen). För kustbevakningen finnes i södra (tull-)distriktet anställd en befälhafvare för kustbevakningen i Skåne. Sidenbladh Handb. 217 (1879, 1894). Befälhafvaren för jagten. Hahr Jagt 2: 19 (1882). jfr Almqvist (1842). — (mindre br.) i allmännare anv.: förman, chef. Om han skulle kunna vilja tåla en man, som gjort .. (Kants lära) til sin lefnadsregel .., til sin granne .., sin underhafvande, sin befälshafvare. J. Åström i LBÄ 14—15: 37 (1798). — (†) styresman (för ett land). (Landet Abilenes) sista befälshafvare Zenodorus. Agardh Teol. skr. 2: 38 (1856). — jfr AFDELNINGS-, AFDELNINGSOMRÅDES-, AFLÖSNINGS-, ARBETS-, ARTILLERI-, BATALJONS-, BATALJONSOMRÅDES-, BATTERI-, BELÄGRINGS-, BEREDSKAPS-, BEVAKNINGS-, BRIGAD-, BRO-, BRYGG-, BÅR-, DAG-, DETACHEMANGS-, ETAPP-, FARTYGS-, FORDONS-, FORTIFIKATIONS-, FÄLTVAKTS-, FÖRDELNINGS-, GENERAL-, GRUPP-, GRÄNS-, INGENJÖR-, INSKRIFNINGSOMRÅDES-, KANON-, KOLONN-, KOMPANI-, KOMPANIOMRÅDES-, KONTINGENTS-, KORPRALSKAPS-, KVARTERLAGS-, KÅR-, MILITÄR-, MUSIK-, OMRÅDES-, PARK-, PARKAFDELNINGS-, PATRULL-, PJÄS-, REGEMENTS-, RULLFÖRINGSOMRÅDES-, SEKTIONS-, SKEPPS-, SKVADRONS-, STATIONS-, TRUPPFÖRBANDS-, TRÄNG-, UNDER-, VAGN(S)-, VAKT-, VÄRNEPLIKTSOMRÅDES-, ÖFVER-, ÖFVERGÅNGS-BEFÄLHAFVARE m. fl.
-BREF~2. skriftligt intyg gm hvilket ngn förklaras berättigad att vara befälhafvare å (handels)fartyg. SFS 1878, nr 46, s. 3. Befälhafvarebref berättigar till befäl å alla seglande fartyg, till alla delar af jorden. L. Hubendick i NF 8: 238 (1884). —
-STAF~2. (föga br.) kommandostaf; jfr BEFALLNINGS-, BEFÄLS-STAF. Generalen .. vred befälhafvarestafven ur handen på general-adjutanten. Crusenstolpe Mor. 6: 253 (1844). —
-STYRELSE. (i Finl.) benämning på den myndighet som har högsta ledningen af de finska trupperna sig anförtrodd. FFS 1880, nr 17, s. 13. L. Mechelin i Finland 126 (1893).
Spalt B 697 band 3, 1901