| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
(†) — jfr OBEHINDRAD.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] hindra, förhindra. G. I:s reg. 1: 230 (1524). Tesligis göris them (dvs. de skeppsbrutna) ther på (dvs. på skepp o. gods) behijndring och forfang, aff .. Fogitter oc befalningxmendh. Därs. 9: 46 (1534); jfr 2. Behindra fiendener att the icke skulle haffua tilfälle vtdraga oc fetalia sigh (dvs. proviantera). Svart G. I 49 (1561). The (af G. I mot Skåne sända trupperna) wore behindrade aff mycket watn, thet (dvs. så att) the icke kunde komma in i Schåne. Därs. 68. Whal och Vtkorelse moste aldeles wara frijwilligt, och icke behindradt genom Twång och lockande. L. P. Gothus Mon. pac. 509 (1628). Han .. reeser till möthen i Wästrahäradt när iag behindrat är. Växiö domk. akt. 1682, nr 198.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] anhålla, fasttaga. Att samme skalk och forrædare motte ther bliffua behindratt och skicked oss til honda. G. I:s reg. 4: 348 (1527). Svart G. I 4 (1561).
Spalt B 859 band 3, 1902