| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEKVIDA, v.
(†) kvida l. klaga öfver; jfr BEJÄMRA, BEKLAGA. Brask Vitt. 304 (c. 1680). Dhen i Boyor, Band, sitt Öde måst beqwijda. Wexionius Sinn. C 2 a (1684). (De) beqwida dig med ett stort Sorgeliud. Verldzlig fåfängl. speg. 35 (c. 1685). — refl., med prep. om: beklaga l. jämra sig öfver. Moot ytterste dagen / Skal .. / Folcket om högfärd sigh beqvijda. Dalius Finem resp. B 1 a (1684).
Spalt B 979 band 3, 1903