Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKYMMERLIG, adj.; adv. -A (Ehrencrona (c. 1730)).
Ordformer
(-ligin (m.) P. J. Gothus Rel. art. 145 (1603). -ligit (n.) P. Erici 1: 104 a (1582). Se för öfr. föreg.)
Etymologi
[jfr ä. d. bekymmerlig, holl. bekommerlijk; jfr äfv. t. kümmerlich]
(†)
1) besvärlig; bekymmersam; bedröflig; jfr BEKYMMER 1, 2 b, c. Thenna bekymmerliga tijden. L. Petri 3 Sänd. A 4 b (1566). Huilkit itt swårt bekymmerligit wesende the Christne föra på thenna iorden. P. Erici 1: 104 a (1582). Hagel, krijg, moord, eller annan bekymmerligin jemmer. P. J. Gothus Rel. art. 145 (1603). Bekymmerlig .. kümmerlich. Möller (1790). Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.).
2) vittnande om omsorg, omtänksam, omsorgsfull; jfr BEKYMMER 2 d, e o. BEKYMMERSAM 5. Medh hwadh bekymberligh conduicte och tapper resolution Kongl. Maij:tt desse beswärlighe krighen dirigerer och förer. RARP 7: 34 (1660).

 

Spalt B 998 band 3, 1902

Webbansvarig