| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELÖFVA belø4va, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -LÖFNING.
(föga br.)
1) tr., om löf: bekläda; bilda löfverk(et) på (träd o. d.). De bladen, som belöfva vingårdslanden. Lovén Dante 3: 153 (1857).
2) i pass. med intr. bet.: få löf, slå ut, löfvas; i p. pf.: som slagit ut; löfklädd. Snart är häcken fullt belöfvad. Atterbom Lyr. 1: 9 (1837). Med belöfvade grenar. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 302 (1857). Af våra löfträd är det asken, som först fäller sina blad, och han belöfvas äfven .. sist. Arrhenius Jordbr. 3: 206 (1862).
Spalt B 1092 band 3, 1903