| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÄSTRA bemäs4tra, i Sveal. äfv. 032 (bemä´stra Weste; bem`ässtra Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Anm. Sahlstedt (1773), Weste (1807), Lindfors (1815), Almqvist (1842), Dalin (1850) o. Kindblad (1867) synas känna verbet endast i anv. 3. — Enl. Almqvist brukas ordet ”blott i umgängesspråket och något lägre stil”; jfr Dalin (1850). Denna uppgift, hvilken ej synes bekräftas af ordets förekomst i litteraturen, gäller åtm. icke numera. Ordet, som nu ej har ngn vidsträckt anv., förekommer nästan bl. i skriftspr.
1) tr.: göra sig till mästare l. herre öfver (ngt l. ngn); stundom: behärska.
a) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] (†) med obj. som betecknar landområde, stad, fästning o. d.: intaga, eröfra; betvinga (jfr 3 a). (Spaniens o. Frankrikes) ögnemot (dvs. ögonmärke) består dær uthj, att de kunna deste lættare bemæstra Engeland. B. Skytte i HSH 28: 245 (1659). Man befarar .. at Staden Genff i hastigheet torde bemästras. OSPT 1686, nr 14, s. 6. Ryska Zaren .. achtar att .. bemästra Siökanterna af Swerige. S. Lejonmarck i HSH 28: 332 (1714). Turckarne .. hade (i Braila) .. stora Magaziner, hvilka man lätteligen kunde bemästra. Nordberg 2: 185 (1740). Lind (1749, under bemeistern).
b) [jfr motsv. anv. i t.] med obj. som betecknar känsla, sinnesrörelse o. d.: öfvervinna, tygla, kufva, behärska (se d. o. 2 a); i sht i uttr. bemästra sin rörelse (jfr 2). Bremer Fam. H* 1: 152 (1831). (Hon) var .. i stånd att öfverskyla och bemästra den oro, som stundom bemäktigade sig henne. Carlén Skugg. 2: 421 (1865). Det ryckte i Emins läppar och han förmådde ej längre fullkomligt bemästra den ängslan som skakade honom. Heidenstam End. 152 (1889). Det gick några minuter, innan hon kunde bemästra sin rörelse. Wieselgren Gm hvirfl. 2: 171 (1891). — (föga br.) i p. pf. ss. adj.: behärskad, återhållen. Han räckte ut sin hand med ett litet bemästradt smålöje mot den blifvande svärdottern. Tavaststjerna Marin 172 (1890).
c) (mindre br.) med obj. som betecknar teknik, arbetsmetod, verksamhetsart o. d.; jfr BEHÄRSKA 3. Ingen af gravyrkonstens äldre eller nyare procedurer har .. förblifvit en hemlighet för Klinger. Numera bemästrar han dem alla. J. Kruse i Nord. tidskr. 1896, s. 490. Det sätt, hvarpå författaren förstått att bemästra det .. allittererade versmått han valt. M. Josephson i Ord o. bild 1897, Bil. s. 79. Ingenting fanns .. som han (dvs. O. Rudbeck) ej sökte bemästra, från den lärdes finaste analyser till det simplaste handtverk. Annerstedt Rudbeck 6 (1902).
d) [jfr ä. d. alle laster, som bemestred mig samt motsv. anv. i t.] (numera föga br.) med sakligt subj. som betecknar tänkesätt, känsla, sinnesrörelse o. d. samt med obj. som betecknar person, själsförmögenhet o. d. (jfr 3 b): få l. taga öfverhand öfver, få makt med, öfverväldiga, bemäktiga sig; behärska (se d. o. 2 d). Then stora miströstan om all sanning, som i vår tid bemästrar longt fler sinnen än then gamle Scepticismus. Rydelius Förn. 6 (1718, 1737). Ej bör Förståndets Föreskrift / Bemästras af Naturens drift. Frese Verldsl. dikt. 27 (1726). Om passionen skulle bemästra vår allmänhet och den i sitt blinda raseri tillfogade skurken kroppslig skada. Nyblom M. Twain 2: 168 (1874). jfr: Wår krop bemästrar osz, och brukar öfwerwälde. Brenner Dikt. 1: 122 (1695, 1713).
e) i annan anv.: betvinga; få makt med, få bukt med, ”rå med”. Vår beräknings ränker bjudas upp / att djerft bemästra underbara krafter / af annan art än våra. F. Grafström Dikt. 79 (1869). (Generalguvernören) Hastfehr .. fann sig icke kunna bemästra den stigande rörelsen (i Livland 1694 med anledning af reduktionskommittéens åtgärder). Carlson Hist. 5: 176 (1879). Ensam (kunde han) omöjligen .. bemästra en så vidlyftig matsedel. Hedin Gm Asien 1: 206 (1898). jfr: (†) Lät Tit blod vårt blod bemästra, / och oss värfva salig frid. Kolmodin Rök. 158 (1728, 1742).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) refl.: behärska sig, lägga band på sig (jfr 1 b). Mån den et sådant (sorgligt) bodskap får? / Sig sielf så just bemästra rår. Brenner Dikt. 1: 156 (1701, 1713). Han bemästrade sig märkvärdigt väl. Björkman (1889). Om Rehnskiöld .. hade slutat att hvissla .., skulle Lewenhaupt ännu kunnat bemästra sig. Heidenstam Karol. 1: 207 (1897).
3) [jfr motsv. anv. i d. samt t. sich einer person, einer sache bemeistern] (numera föga br.) refl.: göra sig till mästare l. herre öfver, bemäktiga sig (ngt l. ngn).
a) sätta sig i besittning af, taga, gripa; eröfra, intaga (jfr 1 a). N. Av. 18 Sept. 1656, nr 2, s. 2. Strax bemästrade de sig Sapias hästar. A. Sparre (1713) i Hist. tidskr. 1900, s. 62. Konung Augusti .. upsåt .. var til at .. bemästra sig de fördelacktiga passen vid Smeising och Neümhülen. Nordberg 1: 92 (1740). Decemvirerne, under sken, at gifva Folket skrefne lagar, bemästrade sig Regeringen. Dalin Mont. 10 (1755). (Åtskilliga ur) som denne skälmen hade bemästrat sig bland folkmängden. SP 1780, s. 758. Ascheberg .. fick bemästra sig slottet. Nordin i 1 SAH 3: 444 (1802). Du mördar dotterns man, bemästrar dig hans brud. Leopold 1: 176 (1802, 1814). (Teodebert) slog de till skeppen återvändande Vikingarne, .. bemästrade sig Vikingaflottan och återtog det gjorda bytet. Strinnholm Hist. 2: 6 (1836). (Hvarken Napoleon l. Ludvig Filip) hade .. uppfunnit .. sin tid. Båda hade endast funnit sin med fullfärdiga dispositioner. De bemästrade sig dessa. Cygnæus 6: 205 (1851). — [jfr (göra sig) MÄSTARE (af) samt BEMÄKTIGA 3 a slutet, c slutet, äfvensom fr. s’emparer de] (†) med prep. af (jfr b slutet). (Archererna skola hafva skyldighet) sigh at bemästra aff them som Oliudh åstadh komma. Instr. f. archer. 19 Nov. 1667, mom. 3. (Fältmarskalken har) först at bemästra sig af Pene. Höpken 2: 390 (1757).
b) intaga l. vinna för sig l. få makt med (personer l. själsförmögenheter o. d.); numera nästan bl. med subj. som betecknar känsla, sinnesrörelse o. d. (jfr 1 d). Nu most’ för Kongen iag så med min Slughet laga, / Ath Patrons ord ey kan bemästra sig dess Siäl. Börk Dar. 156 (1688). At thet (dvs. vinet) sig ock mitt förstånd tämmeligen bemästrade. Humbla 98 (1740). Ären I en gång så vida kommen, at I .. älsken (inställsamma människor), så äga de ingen ro, innan de bemästrat sig Edert sinne. Tessin Bref 1: 270 (1753). Utlänska saker, som sedan 1738 så aldeles bemästrat sig den Svenska Nationen. Sv. Merc. 2: 756 (1757). Det är en besynnerlig modlöshet och förtviflan, som bemästrat sig akademiens ledamöter. Tegnér 5: 317 (1823). Fruktan hade bemästrat sig hans sinnen. Lidforss DQ 2: 764 (1892). — (†) med prep. af (jfr a slutet). Dumhet har bemästrat sig af förståndet; en nedrig böjelse af hjertat; lättjan af kroppen. Kryger Præs. i VetA 1767, s. 30. Om tvekan och osäkerhet i detta ämne (dvs. i fråga om odödligheten) så ofta bemästra sig af menniskosinnet. Leopold 3: 60 (1802, 1816).
Spalt B 1127 band 3, 1903