| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÖDNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
a) kroppslig ansträngning. Af slijka grufweliga sår och bemödning, föll han ut på dören. Verelius Götr. 182 (1664; isl. i slikum grysiligum sàrum, oc miklu umfangi). Tekn ther til at man haar hafft bemödningen eller rörelsen tilfyllest, är, tå man begynner at blifwa något lijtet däfwig eller fuchtig. Hiärne Surbr. 81 (1680).
b) kval, vånda, värk; jfr ARBETE 2. Itt rödt watn (dvs. urin) betydher .. vnderstundom pino och stoor bemödning, såsom bwkreff och tarmawerck. B. Olavi 196 b (1578).
2) till BEMÖDA 3, i pl.: bemödanden, ansträngningar. Alla dessa bemödningar skulle tyckas vara fåfänge. A. Funck i VetAH 20: 176 (1759). Det är åt skaldekonsten, som de flesta helgat sina bemödningar. Fahlcrantz 7: 10 (c. 1830).
Spalt B 1132 band 3, 1903