| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
eg.: göra rak; (efter en rät linje) dela, skilja.
a) med afs. på hår o. d.: dela l. skilja (håret) åt olika sidor, dela (håret) medelst bena. Håret benar och skil han mitt j tw på Hoffuudet. A. Simonis Själ. ört. T 3 b (1587). När dhetta war öfwerståndhet benadhe och flättadhe pastoris hustru Brudhens håår. Växiö domk. akt. 1683, nr 145. Benadt slätkammadt hår. Cederborgh OT 3: 57 (1814). Hermiones rika, mörkbruna hår var icke benadt, utan naturligt ordnadt som på ett lockigt gossehufvud. Rydberg Ath. 130 (1859, 1866). Håret var benadt midt öfver hjessan från pannan till hårhvirfveln. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 9 (1865). jfr SLÄT-, UPP-BENA samt HÅR-BENING. — särsk.
α) refl.: liksom gm benande dela sig. Håret benar sig af sig själft. Blifver håret icke klippt eller utkammadt, så forma sig ullsträngarne hos några (pudel-)stammar slutligen till långa, regelmässigt vridna snören, hvilka bena sig på ryggens medellinie. Hamilton Hundraser 156 (1900).
β) i p. pf. ss. adj., i fråga om djurs hårbeklädnad. Marklin 159 (1818). Som fel (hos den stora tyska spetsen) äro att betrakta .. (bl. a.) vågigt eller på ryggen benadt hårlag. Hamilton Hundraser 17 (1900).
b) (mindre br.) i annan anv. Dessa (kärfvar som skola hängas på öfversta hässjestången) .. benas .. midt itu. Almanach 1868, s. 44. — (†) byggn. i p. pf. ss. adj. i uttr. benadt tegelgolf, dvs. golf af på kant ställda tegel (stående tegelgolf) som bilda liksom benor. Stål Byggn. 1: 263 (1834).
Särskilda förbindelser:
BENA ISÄR 10 04, äfv. SÄR 4. (mindre br.) Bena Säär dit Skiägg med blancke Silfver näfvar. Dahlstierna Vitt. 42 (1697; i bild, om en med säf öfvervuxen å).
BENA UNDAN 10 32 l. 40. (knappast br.) Bena ullen undan (på det får som smörjes för skabb) eller klipp bort henne. Dahlman Red-dej. 73 (1743, 1772).
Spalt B 1167 band 3, 1903