Publicerad 1903 Lämna synpunkter BENING be3niŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [jfr sv. dial. bening (se Rietz under benling); afl. af BEN, sbst.1 II] (föga br.) = BENLING 1. S. Sahlin i Bibl. f. jäg. 3: 46, 47 (1895). Spalt B 1177 band 3, 1903 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
