| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENÄGENHET benä4gen~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (benä´genhet Weste; ben`ägänhét Almqvist) r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -er.
sbst. till föreg. — jfr OBENÄGENHET.
1) till BENÄGEN 1: villighet. Wår benägenhz till fredh. RARP 1: 32 (1627). Benägenhet til förlikning. Nordberg 1: 93 (1740). Äfven i anslagsfrågor visades stor benägenhet att behaga konungen och drottningen. Malmström Hist. 5: 206 (1877). — jfr FREDS-BENÄGENHET.
2) till BENÄGEN 2 (se dock b): (naturlig l. medfödd) böjelse, fallenhet. Beneghenheet til fridh och endrect. G. I:s reg. 7: 471 (1530); jfr 1. Vår tids benägenhet för ensidigheter. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 277. Utan tvifvel är hos hela det menskliga slägtet en naturlig benägenhet till det onda. Franzén Pred. 5: 203 (1845). Benägenhet för starka drycker. Dalin (1850). Det rörer sig i tiden en stark benägenhet att kasta bort alla former och band. N. Beskow Pred. 464 (1901). — särsk.
a) (numera föga br.) utan bestämning af prep. l. inf. Een art och beneghenheet .. j hiertat, som allstedes eggiade och skyndade til thet som ondt war. O. Petri Sal. A 2 a (1535). (Enär) barnen af naturlig benägenhet helst tro sina föreldrar. Rydelius Förn. Föret. § 1 (1718, 1737). När nu evangelii ord icke kommer till honom (dvs. hedningen), så är dock hans viljas benägenhet och längtan en begynnelse af tro. Melin Pred. 3: 65 (1852). — (numera knappast br.) konkretare, i pl.: böjelser. Falck Underv. 14 b (1558). De bästa naturliga benägenheter. Lehnberg Pred. 3: 361 (c. 1800). Wallin 1 Pred. 2: 346 (c. 1830).
b) till BENÄGEN 2 c, 3. (Denna halfmetalls) benägenhet at i fria luften förlora sit metalliska utseende. P. J. Hjelm i VetANH 6: 147 (1785). Större delen febrar hafva en benägenhet att bryta sig på vissa dagar, hvilka derföre kallas kritiska. Hartman Husläk. 96 (1828). I medicinsk .. mening betecknar anlag (predisposition) den benägenhet för sjuklighet .., som i olika grad förefinnes hos olika individer. A. Key i NF 1: 800 (1876). — (numera mindre br.) med prep. till. Stort hufvud, kortt hals .. betyder ofta benägenhet till slag. Westerdahl Häls. 5 (1768; uppl. 1764: disposition). — jfr ASSIMILERINGS-BENÄGENHET.
a) utan prepositionsbestämning.
α) [jfr ä. d. vaar naadigste herris benegenhed] (med arkaistisk anstrykning, numera mindre br.) bevågenhet, gunst, ynnest; jfr BENÄGEN 5 a α. Tycker oss (G. I) att wij icke bliffua aldelis wäl lönte för thenn beneghenhet wij them (dvs. lybeckarna) margfalleligha beuist haffue. G. I:s reg. 8: 241 (1533). Wår (G. II A:s) synnerlige gunst och Nådige benägenhett medh Gudh Allzmechtigh tillförende. RARP 1: 9 (1626); jfr: Vi Oscar .. tillbjude Eder .. Vår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vilja med Gud allsmägtig. SFS 1890, Bih. nr 84, s. 1. Then gunstige Läsaren täckes .. förvnna thenna benägenheten, som af honom åstundas. Spegel Tilsl. par. Efterskrift (1705). Borgerskapet recommendera sig uti Ridderskapets ock Adelens benägenhet ock försäkra at altid visa sin tiänst ock redebogenhet. 2 RARP I. 1: 95 (1719). (Lehnberg blef) lärare i hus, der han mötte vänskap, förtroende och benägenhet. Rosenstein 1: 333 (1809). (G. II A.) försäkrade blott i allmänna ordalag om sin benägenhet. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 114 (1881). — särsk.
α’) (†) om Guds nåd. Wij (måste) .. bidia Gudh .., at han wil .. göre wår hierta beqwäm .. hans nådhe och benägenheet at begäre och vndfå. Christl. ordn. E 1 b (1602).
β’) (†) konkretare: ynnest(bevis), vänlighet. K. broder, bevis barnen denn stoora benegenheet och hielp dem i detta fallet. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 255 (1631). Hennes Kongl. Mayst. .. hafwer .. bewijst honom åthskillige stoore Kongl. Nåder och benägenheter. N. Rudbeckius Likpred. öfv. Behmer E 3 b (1670). Ingen benägenhet (kunde) vara, som icke han (dvs. Leibnitz) viste mig. E. Benzelius d. y. i Benz. brefv. XVI (1743).
β) (†) gynnsam l. välvillig stämning, välvilja, vänlighet, tillgifvenhet, sympati; jfr BENÄGEN 5 a β. Gudh .. haffuer medh sitt eghit finger planterat sådana synligh benägenheet och kärleek (till barnen) i alla Föräldrars hierta. O. Georgii Likpred. öfv. Rosenhane 5 (1615). För Sverdsjöboernas benägenhet skull, gaf han (dvs. G. I) sedan, då han blifvit Konung, en förgyld Krona, at sättas på Sverdsjö Kyrko-tak. Tuneld Geogr. 1: 222 (1773). (G. II A.) begärte .. att hans broder måtte blifva bemött med benägenhet under en resa han ärnade företaga till Tyskland genom Danmark. Hallenberg Hist. 4: 683 (1794). Lidbeck Anm. 309 (1798). Betänkligheter mot hans nära anslutande till Ryssland, som icke ägde folkets benägenhet. Crusenstolpe CJ 2: 101 (1845).
b) (numera knappast br.) med prep. (e)mot, för, till; jfr BENÄGEN 5 b. Ett vist hufvudh, som benägenhet och kärlek till sitt fäderneslandh hade. RA 1: 371 (1544). Nådh är icke annat än een nådigh Gudz wendning och benegänheet til oss. P. Erici 1: 57 a (1582). E(ders) F(urstliga) N(å)des nådige benägenhett emott migh. P. Kenicius i Vg. fornm. tidskr. I. 8—9: 124 (1603). När thet skeer, så behåller en förståndig Öfwerheet sine undersåtares hierta och benägenheet emot sig. Rudbeckius Kon. reg. 36 (1614). Gustaf III(:s) .. benägenhet för Prästeståndet. Porthan Bref t. Calonius 445 (1797). Hysa benägenhet för någon. Dalin (1850).
Spalt B 1197 band 3, 1903