| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENÄGEN benä4gen, i Sveal. äfv. 032 (benä´gen Weste; ben`ägän Almqvist), adj. -get; -gne, -gna; -gnare. adv. -GET.
— jfr OBENÄGEN.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. samt t. ich bin geneigt zu glauben, zum frieden geneigt] böjd l. hågad l. stämd (för l. att), villig (till l. att); i fråga om mera tillfällig böjelse; med prep. för l. till l. med inf. (vanl. med att), förr ngn gg med att-sats. Som man nu åter j godhom fridh j Jerusalem boodde, .. wordo ock Konunganar benegne til at ära stadhen. 2 Mack. 3: 2 (Bib. 1541). Alle .. varde sig .. til sådana hielp och undsätningh villige och benegne befinne lathe. RA 1: 415 (1544). Förfhara, om .. adelen och ridderskapet .. skulle vara benegne att asistera H. K. M:tt medh ett compagni reuter. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 98 (1626). Ständerne önskade .. att Konungen ville vara benägen för fred. Hallenberg Hist. 1: 209 (1790). Hederligt betald är man till allt benägen. Remmer Theat. 2: 172 (1815). Fleury var .. benägen till fred. Malmström Hist. 2: 117 (1863). Ryska kejsarinnan, redan förut benägen till förlikning, blef än mer villig därtill. Läseb. f. folksk. 574 (1868, 1892). Jag .. är benägen tro, att … Rydberg Vap. 134 (1891). Erling skacke .. var (icke) benägen att uppfylla sitt löfte. Cederschiöld Sverre 31 (1901). — särsk.
a) i numera mindre br. förb. Konung Sigismund ville vara benägen till billiga vilkor. Hallenberg Hist. 3: 83 (1793). Äfven är jag benägen för Ihres åsikt, att öfriga germaniska dialekter böra tagas till hjälp. Heikel Filol. 238 (1894). — (†) Therföre ærom wj aldelijs benæghen thill all then deel, honom thill goda komma kan. G. I:s reg. 1: 242 (1524). Så mykit mich står tillgörandes är iach benäghen ath iach och predicar idher euangelium som j Rom ären. Rom. 1: 15 (NT 1526; Bib. 1541: redhoboghen).
b) i fråga om val mellan flera aspiranter till samma plats o. d. Församlingen är mest benägen för fjärde profpredikanten.
c) (numera bl. i biblisk stil) i förb. vara ngn benägen till ngt, vara villig till ngt mot ngn. At j (dvs. Danmarks konung o. råd) oss (G. I) oc vort Riike Swerge Ere beneghen tiill thet beste. G. I:s reg. 3: 207 (1526). Tu skall wara thinom trättobrodher benäghen till venscap snart. Mat. 5: 25 (NT 1526; öfv. 1883: Var mot din vederdeloman benägen till vänskap); jfr Ps. 1819, 285: 4.
2) [jfr t. geneigt etwas zu thun] som (af naturen) har böjelse (för), böjd l. fallen (för l. att); begifven (på); numera i sht med prep. för l. med inf. (vanl. med att). Svenska folket är nu mera benäget för fredliga bragder än för krigiska. Han är benägen att tyda allt till det bästa. Rudbeck Atl. 3: 205 (1698). Så är det högmodiga människohiertat så benäget och böjdt at .. uprätta någon egenrätfärdighet. Nohrborg 513 (c. 1765). Menniskorna äro alltid mest benägna tro det förringande, som säges om en sak. Fries Utfl. 3: 137 (1864). Benägen för .. misstankar. Cavallin (1875). Den som har sina egna barn är naturligen benägen att se på deras bästa i främsta rummet och behandla de honom af kyrkan gifna som styfbarn. Rydberg Vap. 151 (1891). — särsk.
a) [jfr t. zum bösen, zum jähzorn geneigt] (numera i sht i religiös l. ngt ålderdomlig stil) med prep. till; särsk. i förb. benägen till det onda o. d. Ath wij altijdh måghe til godha gerninga benegne wara. Mess. 1531, s. C 4 a. En olydigh almoghe som till rumoor och vplop benäghen är. O. Petri Kr. 176 (c. 1540). All hennes hiertas vpsått och tancke war altijdh benäghen til thet ondt war. 1 Mos. 6: 5 (Bib. 1541). Thor var ej mindre benägen til älskog, än Oden. Dalin Hist. 1: 160 (1747). Vårt köttsliga sinne, som till det onda benäget är. Lindblom Kat. nr 270 (1811). Oron i det nordiska lynnet .. yttrar sig i .. en inbördes söndring; till hvilken dessutom det nordiska lynnet både genom sina fel och sina dygder är benäget. Geijer II. 1: 38 (1825). Benägen till dryckenskap, till vrede. Dalin (1850). — (†) Then Edle (dvs. adliga) vngdomen (som eliest af naturen ifrån mödosamme til wällustlighe ting benäghen är). Girs Edelh. C 5 b (1627).
b) [jfr ä. t. auf böse dinge geneigt] (mindre br.) begärlig (efter), begifven (på); med prep. för, förr äfv. efter l. på. Så säger hopen, blott för vinst benägen. Ingelgren 315 (1810). På tupp- och vaktel-fäktningar var Greklands ungdom ej mindre benägen än nuförtiden Engelsmän och Malajer. Palmblad Fornk. 1: 125 (1843). Om flickebarnet, då det första gången dir modren eller amman, lägges till högra bröstet, blifver det ganska benäget efter manfolk. Rääf Ydre 1: 120 (1856). Benägen för vin, qvinnor. Cavallin (1875).
c) (numera mindre br.) närmande sig 3; med att o. inf. Vår kropp är i synnerhet benägen, att draga sådana saker till sig. Westerdahl Häls. 348 (1768; uppl. 1764: disponerad). Den oxidationsgrad som metallen är mest benägen att bilda. Berzelius Kemi 3: 104 (1818). Är mjölken mycket benägen att ysta .. tagas .. lutdroppar. Hartman Husläk. 59 (1828).
3) [jfr t. zu erkältungen geneigt] (numera mindre br.) som har anlag l. disposition l. tendens (till l. för l. att); lämpad l. lämplig (för l. till). I synnerhet äro fetlaggda personer med melancholiskt temperament derför (dvs. för hypokondri) benägna. Hartman Husläk. 135 (1828). Ludvig De Geer var .. något benägen för fetma. Fryxell Ber. 8: 150 (1838). — i numera obr. förb. Tekn om barnet är benägit til then fallande siwkon. B. Olavi 176 a (1578). Iorden .. är meer benägen til at bära tistell och törne än godh frucht. O. Martini Pred. A 3 b (1606). Denne fogel .. skal ock wara hel benägen åtskillige Språk och melodier at efterapa. Holm N. Sv. 185 (1702). Des (dvs. fru Sveriges) kropp är benägen til en ogemen hälsa. Dalin Arg. 2: 11 (1734, 1754). Denna orten .. (var) ej .. särdeles benägen för måssa. Kalm Resa 2: 52 (1756).
4) (†) som har en anstrykning (af) l. dragning (åt). The Persianer ära vthaff Färgen hwijta, doch lijtet meer benägna til guult. Kiöping Resa 51 (1667). Thet (dvs. detta slags vin) hafwer een mächta liufligh Smack, benägen både till sött och suurt. Därs. 81.
a) [jfr t. einem geneigt sein] i förb. vara ngn benägen o. d.
α) (med arkaistisk anstrykning, numera mindre br.) om person af hvilkens gunst l. ynnest ngn är (i ngn mån) beroende, i sht om öfverordnad i hans förh. till underordnad: vara ngn bevågen. G. I:s reg. 16: 49 (1544). Äre vi eder alle samptligen med all konglig ynnest och nåde benägne. RA 3: 153 (1593). Konung Erich (var) them Refwelskom (dvs. Revals invånare) medh sielfwa wärcket (dvs. i handling) benägnare, än han thet med orden hade them tilsagt. Girs E. XIV 13 (c. 1630). Nu mig benägen, nu en annan, / Flyttar hon (dvs. lyckan) om sina falska håfvor. Adlerbeth Hor. od. 134 (1817). Det smicker, som han ej sparade åt furstarne, gjorde dem honom benägna. Geijer I. 1: 245 (1845). Den nye utrikesministern var honom i själ och hjerta föga benägen. Odhner G. III 1: 297 (1885).
β) (†) i annan anv.: vara gynnsamt l. välvilligt stämd l. sinnad mot ngn (l. ngt). O. Petri Kr. 237 (c. 1540). Någre aff thett Dackens partij, .. som honom mykit mere änn oss (G. I) tileffwentyrs benägne äre. G. I:s reg. 16: 354 (1544). Är störste deelen aff the Indianer itt mächta godhartigt och wenligit Folck, the Fremlingar aff Europa myckit benägne. Schroderus Uss. E 2 b (1626). Hof-Folket (vid franska hofvet) äro Eder (dvs. hertigen af Orleans) mycket benägne. Tessin Bref 1: 263 (1753). En utsträckt frihet lika varmt benägen / Som vän till styrelsen. Strandberg 5: 338 (1865). — närmande sig bet.: vara partisk för ngn. Den, som röstar om en syssla, bör icke vara någon sökande benägen, utan äga ett hjerta lika varmt för alla; men han bör vara den skickligaste bevågen. Lidbeck Anm. 309 (1798).
b) [jfr ä. t. gegen einen geneigt] (†) med prep. (e)mot, stundom för: gynnsamt l. välvilligt stämd l. sinnad mot, välvillig l. tillmötesgående mot. Så betacke wij (G. I) the Dannemen allesammens .. för thet att the .. haffwe latidt sich altijdt befinne wälwillige och benägne emot oss och Rijkit. G. I:s reg. 16: 262 (1544). Johan Sverkerson .. var .. godvillig och benägen emot hvar man. Dalin Hist. 2: 178 (1750). De fläste (af de danska rådsherrarna) .. vore för denna machten (dvs. England) benägne. Höpken 2: 615 (1760); jfr 1 b. Han är .. ganska benägen emot alla hjelpbehöfvande. Dalin (1850). Vara benägen för ngn (lat.) studere, favere .. alicui. Cavallin (1875); jfr 1 b.
c) [jfr t. geneigt i motsv. anv.] utan bestämning af nomen l. prep.
α) (numera knappast br.) ss. predikativ l. apposition. Att H. Churf. N:de sig ju där uthinnan benägen och redebogen skulle anstelle. A. Oxenstierna Skr. 1: 94 (1614). Pastor skal å sin sijda, betee sig emot Capellanen wänlig, benägen och höfwisk. Kyrkol. 24: 28 (1686); jfr b. Wår Fader är benägen / Och hör osz, om wår bön är andakts-ful och trägen. Brenner Dikt. 1: 4 (1703, 1713). De som i dag visa sig benägne, resa sig emot dig i morgon. Liljestråle Kempis 65 (1798). Fullmånen visade benägen / Den dunkla, fackellösa flykten vägen. Strandberg 3: 189 (1869).
β) ss. attribut.
α’) (†, se dock slutet) om person. En .. trogen, vprick(t)igh, Gudfruchtig, liwfligh, och ganska benägen Person. Ungius Likpred. öfv. Alm 42 (1644). Månge fromme, redelige och benägne Menniskior. Spegel Guds verk 11 (1685). — [jfr GUNSTIG o. t. geneigter leser, lat. benevole lector] (fullt br., dock med en viss ålderdomlig anstrykning) i förb. benägen läsare. Spegel Guds verk 15 (1685). Den benägne läsaren täcktes finna. Almqvist (1842). Jag har skrutit med mina vänner och bekanta. Gerna vill jag hos den benägne läsaren afbedja detta brott. H. Lilljebjörn Hågk. 2: v (1867).
β’) [jfr t. geneigter wille l. sinn, geneigte ohren] (numera föga br.) om vilja, sinnelag (ögon, öron), stämning o. d. Kon:ge Ma:tz .. nådige, gunstige och beneygne vilie emott oss. RA 1: 441 (1545). Wi skulle ock ther igenom winna andras goda omdöme och benägna sinnelag. Swedberg Schibb. d 2 b (1716). Och begiärer jag för min mödo .. ingen annan erkiäntzlo, än at man thetta (arbete) med benägna ögon anse ville. Humbla Föret. 7 (1740). (Konungens) öron voro en tid döfva (för folkets böner) .. (men slutligen) räckte han dem benägnare öron, och lofvade (att villfara deras begäran). Mörk Ad. 1: 403 (1743). Askelöf Obj. g. nr 7, s. 2 (1829). Machiavelli (skulle) .. hos båda (dessa) souveräner söka upprätthålla en benägen stämning för sin republik (Florens). Bolin Eur. 1: 44 (1868).
γ’) i annan anv., i förbleknad bet. ss. uttr. af höflighet l. artighet (jfr γ). Emotseende edert benägna svar (kvitto osv.), teckna vi högaktningsfullt A. & B. Till benäget påseende, å omslag o. d. till böcker som bokhandlare sända ut till kunder. Sångföreningen gifver om lördag konsert med benäget biträde af operasångaren N. (Han) bad dem .. det ville deras Excellencier .. meddela Ridderskapet ock Adelen deras benägna råd härutinnan. 2 RARP I. 1: 7 (1719). För öfrigit skulle jag väl .. innesluta desse blader i Läsarens ynnest och benägne omdöme. Nordenflycht QT 1748—50, Föret. 2; jfr β’. Tack för Brors benägna löfte om Thorilds piece! Porthan Bref t. Calonius 49 (1794). Retzius Nil. 53 (1891).
γ) [jfr t. geneigt i motsv. anv.] ss. adv., oftast i förbleknad bet. (jfr β γ’). Vi bedja eder benäget ursäkta, att vi ej genast besvarat eder skrifvelse. Hr N. har benäget lofvat inleda diskussionen. Jag hoppas också, det Riksens Ständer lära benägnast lembna mig det witnesbörd, at … G. Cronhielm i 2 RARP I. 2: 379 (1720). Men dyre Drott! benäget hör / Den första ed min Sångmö gör. Thorild 1: 4 (c. 1777). Jag har med nöje läst de benäget sända latinska versarna. S. Ödmann i 2 Saml. 4: 133 (1815). Almqvist Drottn. j. 8 (1834). Följande mig utaf Kyrkoherden J. Fellman benäget meddelade fragment. Castrén Resor 1: 115 (1842).
6) (†) fördelaktig, gynnsam, tjänlig. De Babylonier .. och Ægyptier fingo hug, til at märka på Stjernorna, hvar til deras benägna Himmel och klara nätter lockade dem. Mallet Intr. i VetA 1760, s. 5. Härifrån begynte vinden blifva oss mer benägen. Ekeberg Ostind. r. 168 (1773); jfr 5. Ögat .. skulle (icke) hafva funnit annat än en benägen, men obrukad natur. Lehnberg i 1 SAH 2: 153 (1787, 1802).
Spalt B 1193 band 3, 1903