Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENÄGD, adj.
Ordformer
(beneyd G. I:s reg. 1: 296 (1523))
Etymologi
[fsv. benäghdher; jfr ä. d. beneget samt t. geneigt af neigen, urspr. svagt faktitivt verb med bet. böja, motsv. det starka intr. mht. nîgen, böja sig, se BENÄGEN]
(†) benägen. — jfr TILLBENÄGD.
1) hågad, villig; böjd för; jfr BENÄGEN 1. G. I:s reg. 1: 278 (1524). Wij .. hade gerne warith benegd tiil ath fly (dvs. lämna) eder saa mykit som reth ær. Därs. 3: 27 (1526).
2) välvilligt l. vänligt sinnad l. gynnsamt stämd (mot); jfr BENÄGEN 5. Hans .. hierta är ganska stoorligha benegdt til idher. 2 Kor. 7: 15 (NT 1526; öfv. 1883: vändt till eder). Wi .. haffue .. warit eder altiid benegdh tiil thet besta medt gunst och willie. G. I:s reg. 6: 96 (1529).

 

Spalt B 1192 band 3, 1903

Webbansvarig