Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERLINSKA bärli4nska l. bær-, l. 032 (-i´nska Weste), i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
2) berlinsk dialekt; jfr BERLINAR- o. BERLINER-DIALEKT. (Han) talade och skref en gemen Berlinska. Palmblad Nov. 4: 14 (1851). Henriksson Tyskl. 312 (1901).
Spalt B 1333 band 3, 1904