Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BEROLIGA, v. -ade.
(†) lugna. Att beroliga hästen för papper och dess krasande. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 89 (1836). Ändtligen kände jag mig beroligad nog att betrakta den vördnadsvärde man, som jag hade framför mig. Afzelius Minnen 67 (c. 1870).
Spalt B 1341 band 3, 1904