| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERYKTA beryk4ta, i Sveal. äfv. 032 (bery´kta Weste; ber`ykkta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, P. Erici 2: 171 a (1582)), -ANDE, -ELSE (†, Verelius Ind. 71 (1681), Lind (1749, under rüge)), -NING (†, Växiö domk. arkiv 5 maj 1652).
1) utsprida l. sätta i gång ett rykte l. rykten om (ngt l. ngn).
a) [jfr fsv. huilkin som berycktar thet ähro rörer, thz beryktadis j blandh them samt motsv. anv. i ä. d.] (numera föga br.) med obj. som betecknar handling l. tilldragelse, förhållande o. d.: göra (ngt) kändt l. bekant (för en större allmänhet); bringa i hvar mans mun; utsprida (att ngt skett l. förhåller sig så l. så osv.); i pass. (i mer l. mindre deponentiell anv.): blifva (allmänt) känd l. bekant, komma ut; jfr RYKTAS; opers. i pass. äfv.: ryktet sprider sig (att). Thå han (dvs. den spetälske som botats af Jesus) vthgongen war begynte han förkunna och berychta thz som skeedt war. Mark. 1: 45 (NT 1526; öfv. 1883: utsprida). Emädan .. berychtades, at en hoop Folck uhr Swerige ankom. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 18. Kolmodin Qv.-sp. 2: 35 (1750). Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring, / En hvar, befäl och manskap, log åt detta underting. Runeberg 2: 51 (1848). Det blef snart beryktadt, att … Dalin (1850). Barnmorskan berättade .. hvad som fördröjt hennes färd, och detta beryktades så, att församlingens präst fick höra det. Wigström Folkdiktn. 1: 103 (1880). — i numera obr. anv. Thetta talet är beryctat jbland Judhana. Mat. 28: 15 (NT 1526; öfv. 1883: allmänt gängse). Om hwilket taal beryctat är vthöffuer hela Judee landit. Apg. 10: 37 (NT 1526). Hoo kan vthtala herrans mact, och berycta alt hans loff? Psalt. 106: 2 (öfv. 1536; Bib. 1541: prijsa all hans loffligha werck; öfv. 1904: förkunna allt hans lof). i pass. med indirekt obj.: blifva ryktesvis bekant för l. kändt af (ngn). Biscop Måens then ther well forseedt är, med frij brödh och gott borgelege, effter szom oss berycktet och vnderuist (dvs. meddeladt) är. G. I:s reg. 8: 150 (1532). i pass. med personsubj.: ryktesvis få veta l. få reda på (ngt), få höra ett rykte l. rykten l. ryktet (att). Thernäst bleff han beryctat, at the woro på Berghet Celeon. Sjusofvare A 3 a (1626). — Anm. I språkprofvet från Runeberg torde ordet numera i allm. uppfattas ss. p. adj. (se följ.).
b) (numera knappast br. utom i α o. β) med obj. som betecknar person (l. konkret föremål). The gingo vth, och beryctadhe honom (dvs. Jesus) j thet hela landit. Mat. 9: 31 (NT 1526; öfv. 1883: utspridde ryktet om). — (†) med predikativ inledt af prep. för: utsprida att (ngn) är (ngt); beskylla (ngn) för att vara (ngt). Såsom .. the Påueske oss .. för Luterske Kettare tilförenne vthförde (dvs. utskreko) och berychtade, och än nu .. berychta. L. Petri Kyrkost. 4 b (1566); jfr 2. — särsk.
α) (numera föga br.) med prep. för inledande en bestämning (förr äfv. med att-sats) som angifver l. antyder ryktets l. ryktenas innebörd; jfr BERYKTAD 1 c. Han fick sin graf i det Kongl. kapellet, som snart beryktades (dvs. blef namnkunnigt, kom i ropet) för mirakel af helt egen märkvärdighet. Leopold 5: 87 (c. 1820). — särsk. mer l. mindre närmande sig 2, i fråga om rykte(n) af ofördelaktig l. förklenande l. nedsättande innebörd; stundom närmande sig bet.: beskylla (ngn) för (ngt). Thet war en riker man som hadhe en gårdzfogda, then wart beryctat för honom ath han förfoor hans äghodelar. Luk. 16: 1 (NT 1526; öfv. 1883: blef angifven). Om någon Prästman blifwer uppenbarligen berychtad, eller af någon beskylt, för en grof Last. Kyrkol. 19: 21 (1686). Månge ährlige men för förräderi berycktade personer .. begiära (själfva en undersökning). 2 RARP 4: 314 (1727). Hvarför berykta oss, blott oss för prejeri ..? Remmer Den föregifne döde 60 (1828).
β) (numera föga br. utom i religiös stil o. däraf påverkad framställning) i förb. illa berykta = 2. Lex. Linc. (1640, under infamo). Swedberg Schibb. 264 (1716). Att vi icke beljuge, förråde, baktale eller illa berykte vår nästa. Lindblom Kat. s. 13 (1811; Kat. 1572: komme honom ondt rychte på). Klytie .. / Yppar Leukotoes brott, som illa för fadren beryktas. Adlerbeth Ov. 90 (1818; lat. vulgat adulterium; diffamatumque parenti / indicat).
2) [jfr fsv. som the hedherlika frwna haffdho beryktat samt motsv. anv. i ä. d., mnt. o. t.] (numera föga br.) utsprida ondt (förklenligt, nedsättande) rykte l. onda rykten om (ngn l. ngt); bringa i dåligt rykte l. i vanrykte, vanrykta; stundom (särsk. i ä. tid) närmande sig bet.: förtala, baktala; jfr BERYKTAD 3. Haffuer it gott samwet, vppå thet ath the som wilia förtala idher så som ogerninges män, skola blyias ath the beryctat haffua idhart godha vmgengelse j Christo. 1 Petr. 3: 16 (NT 1526; Bib. 1541: förlastat, öfv. 1883: smäda). Han haffuer berychtat ena jungfru j Israel. 5 Mos. 22: 19 (Bib. 1541; öfv. 1904: utspridt ondt rykte om). Att wij .. emoth Gudh, ähre och rätt .. såå skemlige, othilbörlighe och medt ingenn sanningh, schole förolempede, berychtadhe och vthropade bliffua. G. I:s reg. 17: 600 (1545). At ingen baaktalar then andra eller berychtar, fast han än kan til något skyldigh wara. Rudbeckius Luther Cat. 113 (1667). Förer han (dvs. hyresgästen) ett lastbart och lösachtigt lefverne, at hus theraf berychtadt varder. JB 16: 14 (Lag 1734); jfr BERYKTAD 3. Förnämsta .. / Af alla träd, .. så orätt hitintills beryktadt. J. G. Oxenstierna 4: 320 (1815; om kunskapens träd). Om det är sant (att min dotter vanärat sig), så må hon dö / För denna hand, men är hon falskt beryktad, / Så skall den stoltaste af dem det spörja. Hagberg Shaksp. 2: 86 (1847).
Särskild förbindelse:
Spalt B 1351 band 3, 1904