Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERYLLIUM beryl4ium, stundom 0302 (-ry´ll- –Dalin), n.; best. -iet, i best. anv. ofta utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. o. eng. beryllium, fr. béryllium; bildadt af BERYLL (se d. o.) med den i namn på metaller vanliga ändelsen -ium]
kem. benämning på ett metalliskt grundämne som förekommer hufvudsakligen i beryll (se d. o. 2); jfr BERYLL-BAS. Berzelius Kemi 2: 67 (1812). E. Erdmann i Geol. fören. förh. 1899, s. 442 (se under BERYLL-JORD). — jfr KLOR-, SELEN-, SVAFVEL-BERYLLIUM.
Ssgr: BERYLLIUM-ALUMINAT0300~1002 l.~01—. Krysoberyll eller berylliumaluminat. Cleve Handlex. 10 (1883). —
-OXID~02. jfr BERYLL-JORD. NF 2: 365 (1877). E. Erdmann i Geol. fören. förh. 1899, s. 444. —
-SALT~2. Berzelius Årsber. t. VetA 1843, s. 133.

 

Spalt B 1357 band 3, 1904

Webbansvarig