| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERÄTTA berät4a, i Sveal. äfv. 032 (berä´tta Weste; ber`ätta Almqvist), v. -ade (2 Mack. 11: 29 (Bib. 1541) osv.) ((†) pr. sg. -er (i pass. -es) O. Petri Sakr. D 3 b (1528), Spegel Guds verk 27 (1685), Swedberg Schibb. b 1 b (1716) m. fl.; ipf. berätte Växiö domk. akt. 1685, nr 33 (2 ggr); sup. o. p. pf. berätt (-rett, -rädt) G. I:s reg. 2: 6 (1525), 17: 48 (1545), L. Petri Kyrkoord. 59 a (1571; p. pf. m. sg.: beretter), Sigfridi F 4 a (1619) m. fl.). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
I. om ett meddelande, tillkännagifvande l. bekantgörande af ngt.
1) [jfr fsv. iak vil thik sidhan väl berätta samt motsv. anv. i mnt. o. t.] (†) upplysa l. underrätta (ngn om ngt); undervisa. Wij .. äre förstendiget och beretted worden, .. Hurulunde … G. I:s reg. 13: 257 (1541); jfr 2. Therföre skal ock folcket warda .. wäl berettat j sakenne, at ingen kan wara en retter bidiare, medh mindre han först är en godh syndebötare. L. Petri Kyrkoord. 40 a (1571). Äro hoosz osz icke alle Åboender om sitt Wattn til fiske att bruka wäl kunnige, vthan borde medh godh Underrättelse berettas. Risingh Landb. 84 (1671). (Om ngt kyrkan tillhörigt föremål af historiskt intresse kommit i privat ägo) skal wårt Archivum ther om berättas, at thet med ägandens goda nöije kan tilbaka skaffas. Kyrkol. 26: 6 (1686); jfr 2. Desutom är jag förvisso berättad vorden, at denna vår Stad skal varda förbränd. Lagerström Bunyan 1: 2 (1727; eng. I am certainly informed, that).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (†) (mer l. mindre) officiellt l. å ämbetes l. tjänsts vägnar l. eljest på grund af skyldighet o. d. lämna (ngn) meddelande l. underrättelse (om ngt); relatera; ej alltid tydligt skildt från 3. — jfr INBERÄTTA.
a) tillkännagifva (ngt för ngn), underrätta (ngn, att); rapportera, inberätta; anmäla. G. I:s reg. 2: 6 (1525). Mons Monson haffwer oss tilkenne giffwit och berättet, hurelunde han .. haffwer giort ett lagligit jordeskiffte med .. Jöns Pederson. Därs. 16: 449 (1544). Kongen i Danmark (lät) genom sin secreterer Jörgen Cörper oss berette, att han samme sak medt Berendt van Mielen platt aftaled och clart giord hade. RA 1: 454 (1546). Sedhan K. M:t hadhe saluterat Ständerne medh en nådigh helssning .. berättandes sigh wara förorsakatt att kalla them tillhopa. RARP V. 2: 206 (1655). (Vid biskopsvisitation) skal Probsten .. om Församlingens tilstånd .. utförligen berätta. Kyrkol. 24: 8 (1686). Hans Kongl. Höghet berättar och att .. hafva i bästa måtto sökt befordra Rijkets välfärd. 2 RARP I. 1: 141 (1719). Sehestedt berättade till Köpenhamn, att vägen stod honom öppen till Karlstad. Fryxell Ber. 7: 260 (1838).
b) redogöra l. lämna redogörelse för l. besked om (ngt); afgifva berättelse om (ngt); referera (ett mål o. d.). G. I:s reg. 2: 99 (1525). Skicke nogre godhemenn .. som oss .. niels swenssons szack myndeligha (dvs. muntligen) kwnna berettha. Därs. 3: 27 (1526). Anders Erichson .. berättede den discurs han hadhe hafft medh Radzewil om fredzhandeln. A. Oxenstierna Skr. 1: 102 (1622). Fäderneslandzens tillstånd Stenderne och allan menigan Allmoge i sanfärdigheet att beretta, .. Hafwer H: K: Mtt: för godt ansedt thenne Allmennelige Herredagh att vtskrifwa. RARP 1: 29 (1627). Åklagaren tilkommer thet sedan, at .. berätta sielf målet med thes omständigheter, och giöra sitt påstående. Nehrman Pr. cr. 139 (1759).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d.] i allm.: (muntligen l. skriftligen) meddela (ngn ngt) l. bringa (ngt) till (ngns) kännedom.
a) omtala, tala om, låta (få) veta; förtälja; anföra; säga; med prep. om: tala l. förtälja om (ngt). Man berättar, det berättas, jag har hört berättas, att … Efter hvad det berättas, är han inte väl anskrifven på högsta ort. Jag kan berätta en stor nyhet: A. har gått och förlofvat sig. Berätta en saga, en rolig historia, anekdoter. Menelaus haffuer berettat för oss, huru j begäre fara in j wår land. 2 Mack. 11: 29 (Bib. 1541); jfr 2. Jag hafwer i min Sabbats Ro .. berettat om thet grufweliga blodet, som i tre dagar å rad syntes i siön Barcken. Swedberg Schibb. 218 (1716). Doct. J. Svedberg berättar .. sig hafva skrifvit en Orda-Bok. Broman Gl. Förmäle (1736). Det skulle tyckas, at jag far öfver sjön efter vatn, då jag ifrån Paris berättar lärda Nyheter ifrån Arabien eller Danmark: men … Björnståhl Resa 1: 35 (1769). The Sviar, hvilka Tacitus berättar hafva varet mägtiga till sjös. Ihre Föret. XXIII (1779). Jag kan intet berga mig, om jag intet snart får berätta hvad jag hört. Kexél 1: 309 (1790; yttradt af en kammarjungfru i en komedi). I Skandinavien visste man ännu i tolfte århundradet berätta, att trenne slags folk efter hvarandra beherrskat Norden. Geijer II. 1: 327 (1825). Den skatt, som Kroisos berättas ha samlat. Tranér Anakr. 155 (1827, 1833). Ryktesvis berättas, att … Sthms Fig. 1846, s. 56. En folksaga .. blir först väl berättad, sedan all stilens konst blifvit bortlagd. Lysander Rom. litt. 23 (1858). Gamle korporal Fält hade som vanligt samlat flera af barnen omkring sig och berättade historier för dem. Lagerlöf Jerusalem 2: 191 (1902). Sabéerna .. röfvade bort dem (dvs. boskapsdjuren), och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle berätta det för dig. Job 1: 15 (öfv. 1904). jfr OMBERÄTTA samt FÖR-, O-BERÄTTAD. — särsk.
α) abs. Berätta bra l. väl, lifligt, entonigt, sömnigt. Svår är den konsten att berätta. Lenngren 240 (1794). Berätta vidare! Hvad slut tog leken? Stagnelius 1: 285 (1822). Harald berättade gerna och berättade utmärkt väl. Bremer Strid 48 (1840). Snoilsky 2: 108 (1881). — särsk. i p. pr. ss. adj. om stilart l. framställningsform o. d., i sht i uttr. berättande framställning, stil. Hallenberg Hist. Föret. 2 a (1790). Ett slag af berättande dikt. Franzén Tal 68 (1821). Berättande är .. den gamla Nordens skaldekonst hufvudsakligen, liksom den Homeriska tidens. Geijer I. 7: 99 (1830). I enkelt berättande framställning. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 253 (1892). Den berättande stilen, den underhållande vitterhetsprosan, .. m. m. kunna utan skada för sin värdighet komma betydligt närmare talspråket än i allmänhet hos oss är fallet. N. P. Ödman i VL 1895, nr 97, s. 2. Den berättande lärodikten (på vers) .. t. ex. Stiernhielms Hercules. Wrangel Diktk. 34 (1903).
β) [jfr ARBETA (sig trött), GÅ (sig varm) osv.] med reflexivt obj. o. predikatsfyllnad: berätta så att man kommer i ett så l. så beskaffadt tillstånd. E. G. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 43 (1805). Han hade så småningom berättat sig helt varm. Hedberg Torpa 26 (1888).
γ) (i sht i skriftspr.) med indirekt obj., i sht ett pron. Asteropherus 40 (1609). Min hiertan[s] Syster har iagh för dhenna gången ingentingh at beretta. Carl XII Bref 46 (1701). Vi .. sätta oss utan för hyddan, och ni berättar mig om min Mor. Eurén Cora 97 (1794). Jag har ju redan berättat dig min lefnadshistoria. Rydberg Ath. 400 (1859, 1866). Då skall jag ha med mig namnam åt barnen och berätta dem sagor. Snoilsky Hexan 55 (1887).
δ) [gm inflytande från finskan] (i Finl.) i förb. berätta (ngt) åt (ngn). (Hon hade) ilat till oss för att berätta åt Kerttu dagens händelser. Hertzberg Päivärinta Bilder 1: 38 (1883). Aspelin Stenbäck 256 (1900). Nordmann Brahe 205 (1904).
ε) i förb. hafva låtit sig berätta l. berättas (att), hafva fått höra, gm hörsägen hafva fått kännedom om. Emädan iag låtit mig berättas, det ved slyke tillfällen brukeligit wore, att … Växiö domk. akt. 1700, nr 95. Jag har låtit mig berätta, att du sätter dig i skuld. Almqvist (1842). Torbiörnsson Jämf. språkvet. 8 (1904).
ζ) med saksubj. (jfr b slutet), i sht ett sådant som betecknar skrifvelse, rykte, saga o. d.: förtälja, (om)förmäla. N. Av. 3 jan. 1656, s. 4. Then heliga skrift berättar .. om margfalliga stora syndares omwändelse. Spegel Pass. 389 (c. 1680). Ryktet har länge berättat, att Krysanteus förbjudit honom sitt hus. Rydberg Ath. 279 (1859, 1866). Han vardt, som legenden berättar, befalld att utlämna sin kyrkas dyrbarheter. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 99 (1901). Julaftonen blef, berättar Ö(resunds) P(osten), en banvakt .. bestulen på sin klocka. LD 1904, nr 22, s. 2.
η) i numera obr. förb. Hon berättar tigh haffua krokot been. Messenius Sign. 50 (1612). Keijsaren .. berättas att hafwa emoth Turcken bekommit något att divertera sig medh. RARP 8: 174 (1660). Många veta ännu berätta det hafva skett .., att … Eneman Resa 1: 142 (1712).
b) (i sht i skriftspr.) skildra, gifva en framställning af, redogöra för. Käranden skal thes inlaga kort och tydeliga fatta, .. och sakens sammanhang ther i strax berätta. RB 14: 5 (Lag 1734); jfr 2 b. Tacitus .. (är) mer .. sysselsatt med att berätta theras (dvs. ”sviarnas”) seder och anstalter, än händelser och öden. Ihre Föret. XXV (1779). Hans segerrika sjötåg åren 1644 och 1645 hafva vi nyligen berättat. Fryxell Ber. 8: 23 (1838). Du skall snällt hos mig dig sätta / Och ditt tunga qval berätta. Wirsén Dikt. 48 (1876). — med saksubj. (jfr a ζ). Menckens gelahrtes Lexicon berettar efter alphabetet .. om alla the förnämsta lärda mäns lefverne och skrifter. Rydelius Förn. 71 (1719, 1737). Historien, då hon berättar dessa dagars tilldragelser, lemnar Juliani karakter fri från hvarje fläck. Rydberg Ath. 53 (1859, 1866; uppl. 1876: förtäljer).
II. [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial. (Rietz), d., ä. holl. o. ä. t. samt mnt. o. mht. (sich) berichten, meddela (refl.: mottaga) nattvarden l. dödssakramenten; sannol. urspr. o. eg.: (medelst meddelande l. åtnjutande af dödssakramenten) försätta (ngn l. sig) i rätt l. tillbörligt skick att ingå i evigheten, göra (ngn l. sig) i ordning l. beredd till en salig hädanfärd] (†) om utdelandet l. mottagandet af nattvarden.
1) tr.: meddela l. gifva (ngn) nattvarden, kommunicera (ngn). Huar (dvs. om) man gåffue leekfolkit sacramentet j wijn (säga papisterna), motte henda at j bland så mykit folk som berettes motte någhot vthspillas aff calken. O. Petri Sakr. D 3 b (1528). Dens. Handb. 1529, s. E 2 a. När han (dvs. prästen) haffuer .. consecrerat bådha delarna (dvs. brödet o. vinet), beretter han then siuka. L. Petri Kyrkoord. 59 a (1571). Växiö domk. akt. 1697, nr 60. Lindfors (1815). — särsk. [jfr fsv. berätter mädh gudz hälgha wärdugha likama] i uttr. berätta (ngn) med herrans heliga nattvard o. d. l. med brödet l. kalken: gifva (ngn) nattvarden osv. Sedhan beretter han (dvs. prästen) folket mz brödhet .. Sedhan medh calkenom. Mess. 1531, s. B 4 a; jfr Handb. 1693, s. 99. Twå Dagar för än hon affsomnade, wardt hon berättat medh Herrans heliga Nattwardt, aff .. Predikanten här i Församblingen. Prytz Likpred. öfv. Brita Andersdotter C 4 b (1647). Bælter Cerem. 485 (1760). Berätta en sjuk med nattvarden. Weste (1807). jfr: Och är thet fast oryggeligen hoos osz beslutit, ingen här effter tillåta at begåå Herrans Nattwardh, eller någon thet at berätta, som ey förstå kan, hwadh ther sökies, eller för hwad ände Orsaak thet begåås. Rudbeckius Luther Cat. 235 (1667; lat. quibuslibet illud administrandi).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] refl.: mottaga nattvarden; gå till nattvarden. O. Petri Sakr. A 4 b (1528). Huar oc en må berätta sigh oc tagha sijn gudh .. när honum tyckis. G. I:s reg. 6: 306 (1529).
III. [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. mht.; jfr äfv. mnt. sin dink berichten, beställa om sitt hus] (†) förrätta, uträtta (ett uppdrag o. d.). Petreius Beskr. 5: 20 (1615). Niels Sture (kom) til Ubsala ifrån Lottringen ther han sitt ombetrodde wärff medh flijt hade berättat. Girs E. XIV 92 (c. 1630).
IV. [efter ä. d. i motsv. anv., som beror på direkt anslutning till ret (laglig) rätt, rättighet] (†) i p. pf. med prep. till: berättigad till (erhållande af ngt). Alle the Swenske, som til någre Godz i Danmarck wore berättade, skulle them igen bekomma. Tegel G. I 2: 66 (1622). Han war berättet til Rijket på sijn Furstinnes wägna. Därs. 187 (Huitfeldt: hand vaar berættet til riget paa hans førstindis vegne).
-TAFLA. (berättes- Växiö domk. arkiv 1682, s. 403, 409, Växiö domk. akt. 1709, nr 29) = -BORD. Rött klädhe .. på berette Taflan. Växiö domk. arkiv 1680, s. 244.
B: BERÄTTES-TAFLA, se A.
Spalt B 1369 band 3, 1904